Om äggstockscancers ärftlighet

Intervju med Susanne Malander, Överläkare, Gyn-sektionen Skånes Onkologiska Klinik, Skånes Universitets sjukhus, Lund

Vissa former av gynekologisk cancer, äggstock/äggledar/bukhinnecancer kan vara ärftliga. Cancer drabbar ca 50 000 svenskar årligen och cirka 2 500 personer ärver sin benägenhet att drabbas av cancer. All cancer startar egentligen i våra gener. Under livet samlar cellens arvsanlag = DNA, på sig förändringar, det som vi kallar mutationer. Många av mutationerna kan cellen själv reparera och alla mutationer orsakar inte cancer. Om en mutation finns i alla kroppens celler inklusive könscellerna så kan mutationen ärvas. En nedärvd mutation kan betyda att man lättare och/eller tidigare i livet drabbas av cancer.

Ärftlig äggstockscancer

Att äggstockscancer kan vara ärftlig har man misstänkt länge. En fransk läkare Paul Broca (1824-1880) kartlade sin frus släkt där 10 av 24 individer drabbades av bröst men även äggstockscancer. 1994 kunde det bekräftas att mutationer i BRCA1-genen (breast cancer gene 1) kunde kopplas till ökad livstidsrisk att drabbas av bröstcancer och äggstockscancer. Samma år kunde man även koppla ytterligare en gen till dessa sjukdomar, nämligen BRCA2 (breast cancer gene 2).

Denna kunskap gör att man kan idag ta reda på om en kvinna kommer att drabbas av bröst- eller äggstockscancer. Detta görs genom ett blodprov där man letar efter BRCA-mutationen, eftersom den muterade BRCA-genen, som sagt, finns i alla våra celler. Innan detta blodprov tas har patienten varit på någon onkogenetisk mottagning som finns på alla Sveriges universitetssjukhus. Man har där gjort en bedömning av kvinnans risk för att hon skall vara mutationsbärare. Man kartlägger familjen genom att i ett släktträd dokumenterar alla individer samt hur många cancerfall (ffa bröst- och äggstockscancer) det finns. Andra faktorer vägs också in, t.ex. ålder vid insjuknande i cancer. Man drabbas ofta av bröstcancer i yngre ålder när man är mutationsbärare.

Att leta=screena efter en mutation är ett mödosamt arbete som tar flera månader i anspråk. BRCA-mutationen ärvs så kallat dominant, vilket innebär att varje gång en individ med en mutation skaffar ett barn så är risken 50 % att mutationen skall föras vidare. Det betyder också, att chansen är 50 % att mutationen inte ärvs. Både män och kvinnor kan bära mutationen men det är kvinnor som drabbas av sjukdomarna. När det gäller mutationer i BRCA2-genen så finns det en något ökad risk att drabbas av prostatacancer och manlig bröstcancer, men inte alls av samma dignitet som bröst- och äggstockscancer.

Alla som är mutationsbärare får inte bröst eller äggstockscancer. Om en persons celler bär på en mutation i någon av BRCA-genera så är risken att drabbas av bröstcancer dock kraftigt förhöjd, ca 80 % livstidsrisk jämfört med risken hos hela befolkningen som är ca 10 %. Även risken att drabbas av äggstockscancer är betydligt högre ca 35-40 % jämfört med livstidsrisken som bara är några procent.

Varför är det angeläget att ta reda på om cancerdrabbade kvinnan är mutationsbärare?

– Man kan då erbjuda hennes släktingar(både män och kvinnor) mutationstest för at se om de är bärare till den mutation som man funnit hos den cancerdrabbade kvinnan. De kvinnliga friska mutionsbärarna kan då erbjudas extra kontroller och eventuell förebyggande kirurgi dvs att man tar tar bort frisk bröstvävnad och bygger upp nya bröst samt i tar bort äggstockar och äggledare (när familjebildning är avslutad).

– Man kan erbjuda underhållsbehandling med sk PARP-hämmare (Polyadipos ribospolymeras) Det har visat sig att om man blockerar enzymet så förlänger man tid till återfall hos kvinnor som bär på BRCA-mutation. De kvinnor som är aktuella för behandling är kvinnor med en ärftlig BRCA-mutation eller i de fall där själva tumörcellerna bär på mutationen (det kan man ta reda på genom att analysera tumörvävnaden) och som haft ett återfall som framgångsrikt har kunnat behandlas med cytostatikakombinationer som innehåller platinum (tex karboplatin). Efter avslutad cytostatikabehandling kan patienten då behandlas med PARP-hämmare. Idag finns ett sådant läkemedel på marknaden, kapseln Lynparza® som innehåller PARP-hämmaren olaparib. Man behandlar fram till, sjukdomen åter börjar tillväxa, eller om eventuella biverkningar blir svåra att stå ut med.

 

Barbro Sjölander

Barbro.sjolander@gyncancer.se