Hur går forskningen kring att bli mamma utan livmoder?

Pernilla Dahm- Kähler

I den här intervjun med Pernilla Dahm- Kähler överläkare och gynekologisk tumörkirurg på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg vill vi veta vad som har hänt sedan vi i mars 2015 skrev första artikeln, som du hittar här.

I det här forskningsprojektet som pågått i 15 år har det gjorts nio transplantationer som gett fem födda och friska barn. Den första kvinnan som fick barn med utläkt livmoderhalscancer med hjälp av den här metoden väntar nu sitt andra barn och förväntas föda i januari. För många cancerdrabbade kvinnor som tvingats ta bort sin livmoder i fertil ålder och som tidigare tvingats acceptera att inte kunna föda barn finns nu en utväg.

Vilka krav ställs på cancerdrabbade kvinnor för att de ska kunna komma ifråga för att vara med i det här projektet?

De bör vara unga, hittills har vi satt gränsen vid 37 år c:a. Det bör ha gått fem år efter avslutad cancer behandling och man måste ha äggstockarna kvar. Man ska alltså bara ha tagit bort livmodern och man får heller inte ha behandlats med strålning

Behöver man ha förslag på donator?

Ja idag har vi krav på egen donator. Det behöver inte vara en släkting. I steg två kollar vi om den donator man föreslagit har en matchande blodgrupp och är lämplig som donator. Om några år hoppas vi att man kan donera en livmoder som vilket organ som helst från en avliden kvinna lika det man gör idag med andra organ.

Har ni lätt att få tag på kvinnor som passar in på era krav och som vill vara med i projektet?

Vi har haft ganska lätt att få tag på kvinnor som vill vara med som fötts utan livmoder. Vi har haft lite svårare att få tag på kvinnor som behandlats för cancer. För att få läkare ute i landet uppmärksamma på att denna möjlighet nu finns så skriver vi nu om detta projekt i medlemsbladet för gynekologernas egen förening SFOG. Det borde vara många unga kvinnor ute i landet som skulle passa in men ännu inte vet att denna möjlighet finns.

Om en kvinna utanför region Väst vill vara med betalar deras Landsting då?

Hittills har projektet betalat alla kostnader för de som deltar och det planerar vi att göra 2017 också så gott det går. Projektet är finansierat av en stiftelse Jane och Dan Olssons stiftelse för Vetenskapliga ändamål samt Vetenskapsrådet. Det här är ett projekt som Mats Brännström, forskningsledare på Sahlgrenska fått etiskt tillstånd för och ekonomisk uppbackning för ytterligare ett år.

Hur många hoppas ni kunna hjälpa under 2017?

Projektet planerar för tio transplantationer.

När kommer det här projektet att vara en del av den vanliga sjukvården? En av många metoder för att hjälpa kvinnor som inte kan föda barn?

Vi har fått klartecken från Sahlgrenska att fortsätta projektet så parallellt med det arbetar vi för att detta ska bli en del av vården för barnlösa jämställda med andra metoder som idag finns för att hjälpa barnlösa

Är det här en metod som cancerkirurger kan ta hänsyn till när man behandlar en cancersjuk kvinna i fertil ålder?

Inte just nu. Man behandlar i första hand för att bota cancern och försöker bibehålla fertilitetens så långt det går men är inte alltid möjligt.

Du har varit med i projektet från start. Hur har det utvecklat dig och Sahlgrenska i övrig behandling?

Jag har fått mycket träning i mikrokirurgi. Genom att nära studera och lära mig från hur transplantationskirurgerna hanterar de fina blodkärl som omger livmodern har jag utvecklats som kirurg. Man måste vara väldigt lätt på handen och kunna sin anatomi utomordentligt väl när man transplanterar en livmoder för att inte skada blodkärlen. Den kunskap jag fått i projektet kan jag i min tur överföra till andra kirurger eftersom vi opererar i team och kompetensöverför.

Hur kan vi i Nätverket hjälpa till? Vad behöver ni för att det här ska bli en del av vården och inte ett projekt?

Ni kan hjälpa till genom att fortsätta påverka som ni gör nu. Få kvinnor som drabbats att fråga efter fertilitetsbevarande behandlingar eller vid sin femårskontroll fråga efter möjlighet till transplantation. Göra kvinnor och läkare kunniga om att denna metod finns och efter projektavslut borde vara en naturlig del av sjukvården.

Om någon kvinna som läser det här känner att hon passar in på beskrivningen så kan hon maila ev. intresseanmälningar/kontaktuppgifter till vår forskningssekreterare Anna-Karin Thölin (anna-karin.tholin@vgregion.se).

Av: Barbro Sjölander