Intressanta resultat från ASCO-konferensen

Kjell Bergfeldt
Överläkare på onkologiska kliniken, Karolinska sjukhuset

 

ASCO-mötet i Chícago är världens största cancermöte och brukar besökas av mer än 30 000 cancerläkare, mest från USA, men även från resten av världen. I år var ett 40-tal företrädare för den svenska cancervården på plats, alla med en förhoppning att få ta del av nästa stora genombrott som förbättrar resultaten i cancervården. Riktigt sådana resultat presenterades inte i år. I stället var det som med så mycket annat, att det är de små stegen som för utvecklingen framåt.

För gynekologisk cancer bjöd inte årets ASCO-kongress på någon ny kunskap som direkt kan ändra de behandlingsrekommendationer som finns. Men jag vill ändå lyfta fram några intressanta resultat vid livmoderkroppscancer och äggstockscancer men också några studier som borde beröra alla delar av cancervården.

Presicionsmedicin på väg
Det har nu under några år funnits en känsla inom gynokologisk cancervård att vi står inför ett genombrott och väntar på att få tillgång till de nya läkemedel som etablerats på andra tumörområden, jag tänker framför allt på immunterapi och utvecklingen av läkemedel som riktar sig direkt mot specifika molekylära egenskaper i cancercellerna, så kallad precisionsmedicin. I år redovisades exempelvis kombinationer av läkemedel som blockerar reparation av cellskador och kärltillväxt i tumören som visade mycket lovande resultat. Sen flaggas det för flera studier med immunterapi där resultaten kommer inom kort, kanske redan i höst. Alla dessa lovande resultat gör att jag hoppas på en ketchupeffekt inom ett par år som kommer att innebära att behandlingen av gynekologisk cancer tar stora steg framåt.

Klargörande kring behandling av livmoderkroppscancer
Bland årets resultat inom gynekologisk onkologi tog jag ändå med mig hem en studie som visar att det inte är någon nytta att ge tillägg med cytostatika till strålning efter operation av livmoderkroppscancer med hög risk för återfall.

PORTEC-3 studien har varit efterlängtad för att klarlägga cytostatikans roll vid denna diagnos (studie har pågått sedan 2006). En svensk studie har tidigare stöttat uppfattningen att cytostatika gav förbättrad överlevnad. Nu visade denna stora europeisk studie ingen effekt av cytostatika för denna patientgrupp.

Det såg man däremot i en annan stor studie på samma diagnos som endast inkluderade patienter med spridd sjukdom (stadium 3-4). Den visade att enbart cytostatika hade bättre effekt än strålbehandling plus cytostatika (i lägre dos än till de som fick enbart cytostatika).

Trots dessa motsägande resultat finns en viss logik i detta. Strålbehandling är bäst vid lokaliserad sjukdom och cytostatika bättre vid spridd sjukdom. Det kan vara läge att se over behandlingsrekommendationerna.

Kirurgi vid återfall av äggstockscancer
Sen vill jag lyfta fram en studie som visade nyttan av att operera även patienter som fått återfall i äggstockscancer. Bland patienter som randomiserats till kirurgi och sedan cytostatika var tiden till nytt återfall betydligt längre jämfört med dem som bara fått cytostatika.Resultaten var ännu för omogna för att se effekt på totalt överlevnad men resultaten bekräftar det många haft på känn, att kirurgi kan ge goda resultat aven vid återfall. Det viktigaste är att man väljer ut rätt patienter för behandlingen och att man uppnår total tumörreduktion vid operationen.

Förbättrat omhändertagande ger ökad överlevnad
En studie som väckte berättigad uppmärksamhet handlade om hur man med ganska enkla medel förbättrade omhändertagandet av cancerpatienter och åstadkom en klart förbättrad överlevnad redovisades från ett av USA:s mest framstående cancercentra i New York. Den randomiserade studien omfattade drygt 700 patienter som fick cytostatikabehandling för återfall i flera olika cancerformer (bröstcancer, gynekologisk cancer, lungcancer och urologisk cancer). Hälften av patienterna fick tillgång till en surfplatta för att rapportera
biverkningar till vad vi i Sverige skulle kalla en kontaktsjuksköterska. Patienten rapporterade regelbundet och om något avvikande dök upp kontaktade sjuksköterskan patienten omedelbart, gav råd och vid behov tog in patienten till sjukhuset. Biverkningsrapporten sammanställdes också inför varje återbesök.

Resultat från studien presenterades nu efter närmare sju års uppföljning. Skillnaden i överlevnad (median) mellan läsplattegruppen och de som fick sedvanlig uppföljning var drygt fem månader (31 jämfört med 26 månader).

Det är väldigt få läkemedelsstudier som kan uppvisa sådana resultat i denna situation, vilket också illustrerades vid diskussionen som följde på presentationen då man visade att bara ett av åtta läkemedel som godkänts i USA 2016 för behandling av återfall i cancer kunde uppvisa bättre resultat. Förutom förbättrad överlevnad visade studien också andra positiva effekter,
bland annat att patienter med surfplatta hade signifikant färre besök på akuten under behandlingen och krävde färre inläggningar på sjukhus.

Det fanns som alltid en del frågetecken kring resultaten, bland annat att studien genomförts på ett enda sjukhus (Memorial Sloan Kettering i New York). En större konfirmerande multicenterstudie har därför startat i USA.

Orsaken till de goda resultaten diskuterades också och troddes främst bero på att patienter med biverkningar kunde identifieras och behandlas innan de utvecklats och blivit allvarliga och mer vårdkrävande.

Det vore intressant att se vad motsvarande studie skulle ge för resultat i svensk cancervård. Resultatet innebär faktiskt att arbetet med att förbättra tillgänglighet och kontinuitet genom exempelvis kontaktsjuksköterskor inte bara förbättrar livskvalitet utan också kan ge längre överlevnad.

Författad av: Kjell Bergfeldt, Överläkare på onkologiska kliniken, Karolinska sjukhuset