ESMO: Resultat från studier gällande parphämmare

Malin Malm, patientrepresentant i Nätverket mot gynekologisk cancer, och Daria Glaesson som till vardags arbetar som gynonkolog vid Karolinska sjukhuset i Solna (och tillika Malins läkare), bevakade gynekologisk cancer under konferensen. Mest i fokus var helt klart diagnosen äggstockscancer. Det presenterades en enda stor studie om livmoderhalscancer som bara stärker dagens praxis, att lokala avancerade stadier, d.v.s. cancrar som spridit sig lokalt till lymfkörtlar eller bindvävnad runt livmoderhalsen, ska behandlas med radiokemoterapi.

När det gäller äggstockscancer har Läkemedelsverket i Sverige hittills endast godkänt en sorts PARP-hämmare, Olaparib, för behandling av patienter som är bärare för ärftliga cancergener BRCA1/2. PARP-hämmare är en av de få målstyrda behandlingar som har visat sig vara en lovande behandling för denna sjukdom. Även för andra PARP-hämmare än Olaparib som Niraparib och Rucaparib pågår nu flertal kliniska prövningar.

Vi har fler frågor än svar. Vilken medicin ska vi använda? För vilka patienter? När under sjukdomens förlopp ska vi använda dem på bästa sätt? Och är behandlingsnyttan värd biverkningar som patienterna upplever?

På ESMO i år fick vi lära oss mer om PARP-hämmare, framförallt genom de två stora studierna ARIEL3 och SOLO2. Där tittade man på vilken effekt PARP-hämmare skulle ha som underhållsbehandling med främsta mål att förlänga tiden fram till förnyat behov av cytostatikabehandling. Studierna inkluderade patienter som tidigare fått minst två behandlingslinjer cytostatika under sjukdomsförloppet. ARIEL3 undersökte Rucabarib för alla patienter oavsett mutationsstatus i ärftlighetsgener medan man i SOLO2 tittade på hur Olaparib påverkar en specifik patientgrupp, BRCA1/2-bärare. Resultaten visade att PARP-hämmare signifikant förlänger mediantiden för PFS (progression free survival) jämfört med placebo. Med andra ord gav behandlingen med PARP-hämmare en längre tid innan behov uppstod för att återuppta cytostatikabehandling. Bäst effekt kunde ses i patientgruppen som var BRCA1/2-bärare men även de patienter som svarat på Karboplatin-baserad cytostatika hade nytta av studiepreparaten.

En annan nyhet är att Olaparib snart kommer att finnas som 300 mg-tabletter istället för, som idag, i 50 mg-kapslar. Detta kommer göra stor skillnad genom att endast kräva att patienter tar 2 tb/dag, istället för, som nu, 16 kapslar varje dag.

I Madrid presenterades också viktiga tilläggsdata från NOVA-studien (som var en stor nyhet förra året): bland annat ser man att livskvaliteten kan bevaras under behandlingen med Niraparib och att den potenta medicinen var lika effektivt oavsett ålder, det spelar alltså ingen roll om patienten är under eller över 70 år.

Vi var glada att se så mycket engagemang och kunskap runt om i världen. Vi känner hopp i att nya mediciner är på gång, och i att se att så många jobbar så hårt för att hitta nya behandlingar och effektivisera läkemedlets väg till patienterna!

Tack ESMO 2017!

Malin Malm, Patientrepresentant Nätverket mot gynekologisk cancer

Daria Glaessgen, Gynonkolog Karolinska Sjukhuset