Livmoderkroppscancer

Varje år upptäcks i Sverige cirka 1 400 nya fall av livmoderkroppscancer. Äldre kvinnor drabbas främst och före 40 års ålder är sjukdomen ovanlig.

Cancerformen skiljer sig mycket från livmoderhalscancer, även om de båda sjukdomarna ofta brukar blandas ihop.

Sjukdomen startar med att cancerceller bildats i den livmoderslemhinna, endometriet, som finns inne i livmodern. Denna process brukar gå ganska långsamt.

Sjukdomstecken

Det vanligaste symtomet på livmoderkroppscancer är en blödning som uppträder utan föregående symtom hos en kvinna som passerat klimakteriet. Andra symtom är oregelbundna blödningar, blodtillblandade flytningar åren före och kring menopaus och rikliga flytningar kanske framför allt hos den äldre kvinnan.

Det är ovanligt med smärtor som tidigt symtom på livmoderkroppscancer.

De flesta blödningsrubbningar som kvinnor får beror dock inte på cancer, utan har andra orsaker, till exempel myom. Myomen är godartade muskelknutor, som tas bort om de ger besvär i form av blödningsrubbningar, smärtor och täta trängningar.

Undersökningar

För att kunna ställa diagnosen livmoderkroppscancer måste livmoderslemhinnans celler studeras i mikroskop. Detta prov behöver inte tas på sjukhus, utan kan göras i samband med en vanlig gynekologisk undersökning.

Läkaren för in ett tunt instrument i livmoderhålan och tar ut celler för mikroskopisk undersökning. Om slemhinnan är förtjockad kan det vara tecken på cancer. Mätning av slemhinnans tjocklek kan ske med hjälp av en ultraljudsundersökning. 
Ibland blir det aktuellt med en skrapning efter undersökningen. Det sker ofta under lokalbedövning och innebär att celler från livmoderns insida och livmoderhalsen skrapas ut med ett fint instrument.

Observera att det cellprov (cytologprov eller så kallat smear) som tas när kvinnor kallas till hälsoundersökning med gynekologisk cellprovskontroll inte kan avslöja om man har livmoderkroppscancer.

Olika stadier av livmoderkroppscancer

Många kvinnor kan ha livmoderkroppscancer i ett tidigt stadium – en liten ”tyst” tumör – kanske i åratal innan sjukdomen tar fart och ger symtom. Sjukdomen delas in i fyra stadier, beroende på hur mycket den har hunnit sprida sig.

  • Stadium I: tumören växer enbart i livmoderkroppen.
  • Stadium II: tumören har vuxit ned i livmoderhalsen.
  • Stadium III: tumören har spridit sig utanför livmodern till äggledare, äggstockar eller slida.
  • Stadium IV: tumören har spridit sig till urinblåsa, ändtarm eller utanför bäckenet..

Behandlingar

Det finns flera olika behandlingar mot livmoderkroppscancer. Vilken behandling som väljs beror bland annat på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av. Behandlingen innebär ofta, men inte alltid, att man kombinerar kirurgi och strålbehandling. Ibland används också behandling med hormoner och cytostatika.

Kirurgi
Nio av tio kvinnor med livmoderkroppscancer genomgår en operation, då så mycket som möjligt av tumörvävnaden tas bort. Det betyder att livmoder, äggstockar och äggledare opereras bort under narkos. Efteråt kan man inte menstruera eller bli gravid. Kvinnans förmåga att ha ett sexuellt samliv påverkas sällan av ingreppet.

  • Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.
  • När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd.

Strålbehandling

Strålbehandling, både inre och yttre, är ofta effektiv vid behandling av livmoderkroppscancer. Strålbehandling kan vara ett komplement till kirurgi eller ett ensamt behandlingsalternativ när en operation inte är möjlig.

Syftet med behandlingen är att de celler som delar sig onormalt snabbt, cancerceller, ska skadas och dö. Även de normala cellerna som bestrålas kan skadas och därför kan behandlingen ge en del övergående biverkningar som diarré, matleda och trötthet.

I de fall man opererat bort livmoder och äggstockar avgör sjukdomens utbredning och typ av cancerceller (deras aggressivitetsgrad), som man funnit vid den mikroskopiska undersökningen, om ytterligare behandling bör ges.

Lokal strålbehandling i slidan kan ges som enda ytterligare behandling eller i kombination med yttre strålbehandling.

Lokal strålbehandling av slemhinnan i slidan sker via en stavformad, ihålig hylsa, som i varje enskilt fall provas ut. Behandlingen upprepas ofta flera gånger.

Vid behandlingen laddas hylsan med strålkällor (cesium), som avger en exakt dos. Behandlingen tar några minuter och sker polikliniskt.

Yttre strålbehandling ges några minuter varje dag under ca 5 veckor. Själva strålbehandlingen känns inte och strålningen sitter inte kvar i kroppen efter behandlingen. Den kan alltså inte sprida sig till andra i närheten.

Strålbehandlingen kan ge biverkningar som beror på att även friska celler påverkas. Slemhinnorna i slidan kan bli tunna, torra och tappa sin elasticitet. Man kan också få trängningar från urinblåsa eller tarm, matleda och trötthet. De flesta biverkningar brukar försvinna några veckor efter behandlingen.

Berätta för din sjuksköterska eller läkare om eventuella besvär – hjälp finns att få. Det finns receptfria salvor och oljor som kan användas i underlivet, och mot illamående och tarmbesvär finns preparat som hjälper.

Cytostatikabehandling

Cytostatika är läkemedel som angriper celler som håller på att dela sig. Olika cytostatika stör cellernas delning på olika sätt, därför kombineras ofta flera cytostatika för att få bättre behandlingseffekt.

Behandlingen ges vanligtvis i form av dropp i en blodåder, intravenöst. Eventuella biverkningar kan vara trötthet, illamående, håravfall, blodbrist och ett tillfälligt försvagat immunförsvar. Orsaken till biverkningarna är att inte bara cancerceller, utan också normala friska celler som delar sig ofta, påverkas av läkemedlet. När behandlingen är avslutad försvinner besvären och håret kommer tillbaka.

Hormonbehandling

I vissa fall ger man hormoner mot livmoderkroppscancer. Då ges gestagen, en syntetisk variant av det kvinnliga könshormonet progesteron, eller antiöstrogen. Progesteron tillverkas normalt av den så kallade gulkroppen i slutet på menstruationscykeln. 

Det är progesteronet som ser till att livmoderslemhinnan varje månad stöts ut som en menstruation, då befruktning ej skett. Vid livmoderkroppscancer ges hormonet som tabletter och syftet är att bromsa tumörutvecklingen. Hormonbehandlingen brukar ge få eller milda biverkningar, som huvudvärk, bröstspänningar, illamående, ökad aptit och viktökning.

Sex och samlevnad

Behandlingen behöver inte inverka negativt på det sexuella samlivet. Men det behövs både kunskap och lyhördhet. Tala igenom eventuella problem med din partner och använd gärna den expertis som finns på sjukhuset. Alla människor har en sexualitet och även om du inte har någon partner för tillfället har du ändå rätt att få dina funderingar och frågor belysta i samtal med sjukvårdspersonalen.

Orsaker till livmoderkroppscancer

Man vet inte exakt varför livmoderkroppscancer uppstår. Hormonbalansen mellan det kvinnliga könshormonet östrogen och gulkroppshormonet progesteron spelar en central roll. Östrogen som inte motbalanseras av gestagen är en riskfaktor för livmoderkroppscancer.

Den kvinna som under flera års tid fått hormonbehandling mot klimakteriebesvär där enbart östrogen ingått utan tillägg av gestagen har därmed en ökad risk. I Sverige är dock sådan behandling mycket ovanlig. 

De kvinnor som i klimakteriet behöver hormonersättning får normalt en kombinationsbehandling med östrogen och gestagen, vilket innebär att det inte finns någon ökad risk för livmoderkroppscancer. P-piller av kombinationstyp innebär heller ingen ökad risk.

Andra riskfaktorer för livmoderkroppscancer är fetma, diabetes och att tidigt ha fått sin första menstruation samt att ha haft en sen menopaus. I cirka fem av hundra fall av livmoderkroppscancer kan arvet vara en viktig riskfaktor.

Prognos

Tack vare att kvinnor med livmoderkroppscancer oftast kommer under behandling på ett tidigt stadium blir de allra flesta botade från sjukdomen. Prognosen är sämre om sjukdomen är spridd till andra organ. Men även vid mer avancerad sjukdom går det ofta att hålla sjukdomen under kontroll under en längre tid. Syftet med behandlingen är då att symtomen inte ska inverka på livskvaliteten.

Bli medlem enkelt och kostnadsfritt!

Som medlem delar du i vår vision,  får nyhetsbrev och erbjudanden. Bli medlem idag och hjälp oss i kampen.

 







Ta symtom på allvar!

Facebook

Vi avslutar rapporteringen av världscancerdagen med en bild där Gunilla Gunnarsson får priset som årets cancernätverkare. ... Visa merVisa mindre

Visa på Facebook

Intressanta diskussioner för hur Sverige ska återta täten i cancerforskningen. Det här är en kort sammanfattning på vad de sade.

3,7 % av statsbudgeten går till forskning. Vilket är mer än många andra länder.

Idag är snittiden för att 80 % av vården ska ha etablerat en ny behandling 17 år påpekar Anders Lönnberg.

Det finns mycket bra forskning i Sverige men vi har definitivt tappat och det handlar om att de andra länderna utvecklar sig snabbare än oss. Långsiktiga resurser och tillåtande infrastruktur för forskning behövs för att vi ska komma i kapp.

Ett annat problem är att personalen inte får avsätta tid till forskning. Det var mer tillåtande för personalen att avsätta den tiden förr. Trygghet för unga forskare måste vi prioritera.

Forskningen ska finnas överallt , även i omvården av patienterna, patienternas livskvalitet, rehabilitering och liknande.

Vi måste bli bättre på att få unga elever att bli intresserade av forskning. Våga satsa på intresserade elever tidigt.
... Visa merVisa mindre

Visa på Facebook

Politikerna och orförande för Läkarförbundet diskuterar.

Ge oss idag det vi begär exempelvis tillgängliga journaler på internet betonar Anna Starbrink.

Robert Winroth hävdar att vi har mycket kunskap och problematiken och flaskhalsen är görandet. Vi är för långsamma.

Heidi Stensmyren berättar att vår läkarkontinuitet som måste bli bättre. Och att personalen inte har något emot teknik men den måste fungera och etableras.

Dag Larsson berättar att vi måste vara bättre på att lära sig av andra länder exempel har vi ju lärt oss om standardiserade vårdförlopp av danskarna men det finns mycket mer vi behöver lära oss av både danskarna (bland annat vårdens struktur) men också andra länder.

Emma Henriksson tror att vi behöver en större statlig styrning av specialiserad vård. Och bli bättre på att lyssna på vad patienterna önskar.

Anna-Lena Sörensson berättar om en undersökning i Östergötland som visar att de patienter som fick avancerad hemsjukvård träffade vården fler minuter än de på sjukhus.
... Visa merVisa mindre

Visa på Facebook

Vården är organiserad för vårdens skull inte för att underlätta för patienterna. Till exempel dessa telefonköer som Lise-Lott Eriksson har negativa erfarenheter av.

Maria Hellbom betonar att vården kontinuerligt måste kartlägga vad patienter önskar och behöver.

De patienter som vill och önskar bör kunna sköta sin egen provhantering anser Martin Williamson som arbetar med att ta fram ett digitalt verktyg för detta.

Roger Henriksson, berättar att de i palliativ fas bör få mer vårdinsatser i det egna hemmet och stöd i hemmiljö.

Göran Stiernstedt talar om att team som åker hem till patienten ibland är knutna till sjukhus och det fungerar bra. Kanske mer så vi ska jobba funderar Göran.
... Visa merVisa mindre

Visa på Facebook

Translate »