Helene Rundqvist, Medicine doktor, Karolinska Institutet

Varje år drabbas ca 2800 kvinnor i Sverige av gynekologisk cancer. Riskfaktorerna är många, till exempel virusinfektioner, tidig menstruation och övervikt. Vi vet sällan vad som orsakar cellförändringarna som leder till cancer hos den enskilda individen. På senare år har man kunnat visa att det finns en tydlig koppling mellan livsstil och risken att drabbas av vissa cancerformer, till exempel tjocktarms- och bröstcancer. Det finns studier som tyder på att övervikt och inaktivitet tycks kunna orsaka så mycket som 30% av alla nya cancerfall i västvärlden.

För gynekologisk cancer finns ett 20-tal studier gjorda som beskriver sambandet mellan fysisk aktivitet och risken att drabbas. De starkaste sambanden finns för livmoderkroppscancer där aktiva kvinnor har upp till 20-40% lägre risk att drabbas. Den största riskminskningen finns hos de mest aktiva kvinnorna.

Hur mycket behöver man då röra på sig för att minska risken för cancer?

– När det gäller bröstcancer – där det finns fler studier gjorda – är de flesta forskare överens om att fyra timmars fysisk aktivitet i veckan behövs, motsvarande lätt jogging eller raska promenader. Ju större del av livet man är fysiskt aktiv, desto bättre. Men det blir viktigare ju äldre man blir, och det är aldrig försent. För bröstcancer så ser man effekter på risken att drabbas också om man börjar träna efter 50 års ålder.

Nyligen kom det nya rekommendationer från Världscancerfonden i samarbete med American Institute of cancer research, där de uppmanar till att följa WHOs rekommendation; 30 minuters aktivitet minst 5 dagar per vecka för att minska risken för livmoderkroppscancer. Det kan nämnas att det även finns enstaka studier som tyder på ett starkt samband mellan många timmars stillasittande varje dag och hög risk att drabbas av äggstockscancer.

– För livmoderhalscancer är den största riskfaktorn virusinfektion och där ser man heller inget samband mellan en aktiv livsstil och risken att drabbas, berättar Helene Rundqvist.

Varför är träning bra?

– Det finns både direkta och indirekta effekter. Bland annat sänks nivåerna av hormonet östrogen av långvarig motion, vilket minskar risken för livmoderkroppscancer. Men sedan finns det andra positiva effekter, som att insulinnivåerna i kroppen sänks och att ett aktivt liv minskar risken för övervikt. Träning har även positiva effekter på kroppens immunförsvar.

Finns det anledning att träna efter en diagnos?

– Mycket tyder på att det är positivt att fortsätta träna även efter en diagnos, träning kan minska biverkningar av cancerbehandlingen och ger ökad livskvalitet. År 2011 kom det en studie som visade att kvinnor som har haft äggstockscancer och som tränade mer än två timmar per vecka även hade en bättre prognos.