Stefan Enroth, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet berättar om deras senaste studie

Biomarkörer kan användas för att diagnosticera cancer och bedöma olika behandlingars effekt. Proteinet CA125 vid äggstockscancer och PSA vid prostatacancer är exempel på biomarkörer som används i sjukvården idag. Identifiering av nya och mer specifika biomarkörer som kan minska risken för feldiagnostisering av cancer är på väg att förfina cancerdiagnostiken, med hjälp av nya forskningsmetoder som tar hänsyn både till ärftlighet och livsstil.

 Biomarkörer är proteinnivåer som mäts i blodet och definieras som en biologisk respons på en förändring i kroppen. Mätningar av dessa proteinnivåer kan användas för att upptäcka sjukdomar. Men nivåerna kan variera mycket! En frisk individ kan faktiskt ha höjda nivåer, så att man misstänker sjukdom i onödan. Eller så kan en sjuk individ ha låga värden, så att man riskerar att missa en diagnos. Därför investeras mycket resurser i att identifiera nya och mer specifika biomarkörer. Men huvuddelen av dessa når aldrig fram till klinisk användning. En av anledningarna till detta är att det är dyrt att utvärdera biomarkörers användbarhet i en klinisk situation.

 

 

Stefan Enroth berättar om deras senaste studie:

– Vi har studerat nivåerna av 92 biomarkörer för cancer och inflammation i blodprover hos över 1000 friska personer. Vi har också samlat in en stor mängd information om dessa individer, som kroppsmått, längd, vikt eller midjemått, ålder, kön, tobaksbruk och vilka mediciner som personerna regelbundet tar. Med hjälp av olika metoder har vi kunnat beräkna hur stor roll genetiska och livsstilsfaktorer spelar för blodnivåerna av dessa biomarkörer.

– Våra resultat visar att ärftliga faktorer spelar en förvånansvärt stor roll för över 75 % av biomarkörerna, även efter att vi tagit hänsyn till alla de livsstilsfaktorer som vi har information om. Vi identifierade 16 olika gener som har stark effekt på nivåerna. För 2/3 av biomarkörerna hittade vi också icke-genetiska faktorer, såsom längd, vikt, ålder, kön, rökning eller blodgrupp som kraftigt påverkade nivåerna.

Stefans forskningsresultat visar att såväl genetiska som livsstilsfaktorer har en avgörande inflytande på proteinnivåerna, vilket är av stor betydelse för möjligheterna att använda dessa biomarkörer för att upptäcka eller avfärda sjukdomar.

– Detta betyder att information om både genetiska och livsstilsrelaterade orsaker måste vägas in för att dessa biomarkörer ska kunna användas effektivt. Om man känner till vilka faktorer som påverkar varje enskild biomarkörvärde så ökar möjligheterna att identifiera personer med avvikande värden och kan i förlängningen leda till att fler biomarkörer blir kliniskt användbara och därmed risken för feldiagnostisering av cancer minskar.

För mer information, kontakta Stefan Enroth, telefon: 018-4714913, e-post: stefan.enroth@igp.uu.se, eller gruppledaren Ulf Gyllensten, telefon: 018-4714846, e-post: ulf.gyllensten@igp.uu.se

Text av Roshan Tofighi