Tidigare upptäckt av cancer med hjälp av känsligare blodprover

Karin Sundfeldt, professor, Sahlgrenska cancer center i Göteborg

Anders Ståhlberg, docent, Sahlgrenska akademin i Göteborg

Blodprov kan användas för tidig detektion av cancer, övervakning av patientens respons på cancerbehandling samt för identifiering av resistensutveckling och återfall efter avslutad behandling. Mängden av tumör-DNA kan dock vara extremt låga i dessa prover och svårdetekterbara. För tidigt upptäckt krävs ultrakänsliga metoder som kan spåra små DNA-fraktioner på 0.1%. En ny mycket känslig metod har utvecklats av svenska forskare vid Sahlgrenska akademin som möjliggör att cancer kan upptäckas tidigt och att effektiviteten av behandling övervakas på ett enkelt sätt.

Flytande prov som blod och urin är viktiga material vid undersökning av cancer eftersom dessa provtagningar är enkla, billiga, snabba, icke-invasiva samt att flera prover kan tas över tiden. Användningen av blodprover är idag standard inom sjukdomsdiagnostisering. Vid hematologiska cancersjukdomar som leukemi kan ett blodprov vara ett enkelt sätt att fastställa diagnosen. Men användningen av blodprover för diagnostisering av solida tumörer som livmoder, livmoderhals eller äggstockscancer har varit svårt eftersom traditionella mätmetoder har varit okänsliga enligt professor Karin Sundfeldt.

Därför har diagnostisering av patienter direkt via blodet inte varit tillförlitligt. Ett forskarteam vid Sahlgrenska akademin i Göteborg har i likhet med sina kollegor på universitetet i Boston utvecklat en ny ultrakänslig metod för att analysera spår av tumör-DNA i blodet och upptäcka cancer tidigt.

Genetiska DNA-rester från tumörer läcker ut och cirkulerar i blodet men dessa molekyler förekommer i små mängder. Friska celler i blodet bidrar med bakgrundsbrus i form av stora mängder normalt DNA. Därför har det varit svårt att upptäcka tumör-DNA molekylerna i blodet, speciellt vid tidiga tumörstadier då nivåerna är extra låga. Mycket känsliga analysmetoder har krävts för att kunna detektera sådana små fraktioner. Forskarna har nu ökat precisionen i blodanalyserna upp till tusen gånger och eliminerat bruset i mätningarna. Med den senaste blodprovsmetoden kan man nu i vissa fall upptäcka fraktioner av tumör-DNA och cancer långt innan de syns på röntgen, ultraljud, datortomografi eller magnetkamera.

– Vi har vidareutvecklat ett gammalt koncept och visat att dessa mätningar kan göras snabbt och enkelt, säger docent Anders Ståhlberg som är den ansvariga forskaren för metodutvecklingen. Men med vår metod kan vi inte se var i kroppen tumören finns, och vi kan inte heller veta om vi detekterar tumör-DNA från en dottertumör (metastas) eller från en primär tumör. Men vi kan i ett tidigt skede få veta om det finns cancer i kroppen.

Individanpassade cancerbehandlingar

Med den nya metoden kan behandlingar följas upp och återfall upptäckas tidigare. Man kan även se om cancern har blivit resistent mot given behandling så att läkaren kan byta behandlingsstrategi. Både under- och överdosering av cellgiftsbehandlingar kan upptäckas. Många patienter överbehandlas och kämpar med biverkningar i onödan. Man kommer lättare kunna individanpassa cancerbehandlingar med den här metoden i framtiden.

– Genom att analysera blodet före och efter behandlingar och under rutinuppföljningar hoppas vi kunna följa hur effektiv behandlingen är och anpassa den till patients behovsnivå, berättar Anders Ståhlberg.

Metoden kan tas i bruk på sjukhusen inom 3-4 år

I Sverige kommer alla större sjukhus som i dag utför cancerdiagnoser att kunna utföra analyserna i framtiden.  Ståhlberg uppskattar att den nya metoden kan börja användas inom 2-4 år som uppföljning på dem som har en cancerdiagnos. Redan idag har man kliniskt börjat använda liknande blodanalyser för några specifikt utvalda patientgrupper i liten skala. Även läkemedelsföretag är intresserade av den nya analysmetoden eftersom den gör det lättare för dem att testa hur bra deras nya mediciner fungerar.

Gynekologisk cancer

För kvinnor som diagnosticerats med en cysta på äggstocken där det är oklart om det är godartat (benignt) eller cancer (malignt) skulle ett blodprov kunna identifiera de som har tumör-DNA vilket skulle stäkra misstanken om en pågående cancersjukdom. Flera äggstocksoperationer skulle då kunna undvikas.

– Vi kan med den nya tekniken mäta rester av tumör-DNA i alla typer av kroppsvätskor som t.ex. cellprov från livmoderhalsen eller från livmoderkroppen eller vätska från äggstockens cysta. Sundfeldt förklarar att ju närmare själva tumören provet tas desto säkrare kan vi vara att vi mäter spår från just en gynekologisk tumör. I ett blodprov kan ju spåren komma från vitt skilda organ som lunga, lever, tjocktarm, bukspottskörtel eller äggstock.

– Särskilt spännande vore det om prov för tumör-DNA kunde tas i samband med den 3-åriga cellprovskontrollen som alla kvinnor erbjuds från 23 års ålder, och på så sätt identifiera alla gynekologiska cancrar i tidigt skede. Men ännu vet vi inte tillräckligt om provets säkerhet för att kunna införa det som screening säger Karin Sundfeldt.

Ska även friska screenas med denna metod?

De som har ärftlig risk att få cancer kan screenas, men i princip skulle man kunna screena alla som vill veta om de har cancer. Ståhlberg varnar dock för screening av friska individer. Alla cancerceller utvecklas inte till en elak cancer vilket kan leda till onödig oro om provet är positivt. Dessutom kan det ta väldigt många år för cancern att utvecklas.

– Vi vet ännu inte hur tidigt vi kan hitta en odiagnostiserad cancer med den nya metoden och ett falskt negativt besked kan invagga både doktorn och den enskilda individen i falsk trygghet menar Sundfeldt.

– Vad gör vi med informationen om cancern inte kan botas eller om den försvinner av sig själv? Vi måste lära oss veta när metoden är lämplig att användas. Därför riktar vi in oss nu i början på dem som redan har en diagnos, säger Ståhlberg.

Spårbart tumör-DNA i blod ett expansivt forskningsområde

Nyligen publicerades en studie i Science, där forskare från John Hopkins universitet i USA också med hjälp av ett blodprov kunde upptäcka åtta vanliga cancerformer (däribland äggstockscancer) redan på ett tidigt stadium. Sannolikheten att diagnosticeras med cancer var dock fortfarande högst om tumören redan hade spridit sig till andra organ i kroppen (sent stadium).

– Den studien är väldigt nära det jag och Karin gör, berättar Ståhlberg. Vi använder snarlika metoder för att titta på cellfritt tumör-DNA och proteiner i blod. Studien fokuserade på tidig diagnostik, men vi tror att ett annat stort område är att övervaka hur bra behandlingen går för patienten

– Det verkligen imponerande i denna artikel är ju att de har tittat på många patienter och fått bra underlag för sina slutsatser, vilket styrker tidigare (våra och andras) data på att kroppsvätskebaserade tester är intressant att använda för diagnos. Men som redan nämnts är det inte svart eller vitt, så man får vara försiktig med den faktiska patientnyttan. Vi behöver fortfarande lära oss när dessa tester, för att ’hitta’ cancer, verkligen är till nytta för patienten.

En cancerdiagnos ska fastställas efter noggranna undersökningar. Laboratorieundersökningar som blodprover kan utföras redan vid misstanke om cancer. Avbildningsmetoder används ofta för att fastställa om det är cancer, men det är patologen som avger det slutgiltiga utlåtandet genom mikroskopisk undersökning av borttagen vävnad/tumör. Avbildningsmetoder och laboratorieanalyser genomförs under hela cancerresan och kan innebära enormt lidande för patienterna och enorma kostnader för samhället.

Kunskapen om hur vi med hjälp av biomarkörer och spårbart tumör-DNA i blod kan förbättra diagnostik och behandling är ett område som är väldigt expansivt just nu. Den senaste blodprovsmetoden är enkel, kostnadseffektiv och smidig och upptäcker cancer vid tidigare stadier. Den kommer att både spara pengar inom vården och genom tidig diagnostik förhindra onödigt lidande, bota och förlänga liv.

 

Källor:

Artikel i Nature Protocols: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28253235

Artikel i Nucleic Acids Research: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27060140

Artikel I eLife: Published online 2016 Jul 15. doi:  10.7554/eLife.15175

Artikeln i Science 18 Jan 2018:eaar3247, DOI: 10.1126/science.aar3247

Och studien från Joh Hopkins University i Science  18 Jan 2018:eaar3247DOI: 10.1126/science.aar3247

Av: Roshan Tofighi

roshan@gyncancer.se