ESMO 2018

ESMO Congress gick av stapeln den 19–23 oktober, och Nätverket mot gynekologisk cancer  (Alexandra Andersson) var på plats för att ta del av det senaste inom gynekologisk cancer.

Precis som tidigare år var flest ”high-lights” inom ärftlighet och äggstockscancer, och det är framför allt dessa två områden som denna artikel kommer att belysa.

Årets kongress beskrevs av flera föreläsare som givande både för professionen men också som ett viktigt år för patienterna, då vi ser en ökning av forskning inom gynekologisk cancer. Det var till och med så många abstrakt (=presentationer)  som sökte till årets kongress att 50 % nekades presentera sina abstrakt.

Recidivkirurgi vid äggstockscancer

Kirurgi vid återfall i äggstockscancer diskuterades även detta år och det var egentligen inga nyheter utan mer en upprepning av det som sades föregående år.

All kirurgi vid återfall är palliativt syftande. Om recidivkirurgi väljs är målet detsamma som vid första operationen nämligen att ta bort all synlig tumör och kan man operera bort all synlig tumör ökar PFS (progressionsfri överlevnad) med nästan sex månader. Man ser ingen fördel med kirurgi för patienterna om man inte kan operera bort all synlig tumör.

En av föreläsarna betonade att om patienten fått HIPEC (=operation där alla synliga tumörer tas bort samt varm cytostika hälls i bukhålan) vid sin första operation inte ska påverka om recidivkirugi väljs eller inte, utan att tron att få bort all synlig tumör ska avgöra om recidivkirugi ska utföras.

Genetik

Genetik och mutationer var ett av de största ämnena under kongressen. Vi har tidigare lyft upp genetik och mutationer i flera artiklar som ligger på vår hemsida . Du hittar dem genom att använda sökordet BRCA

Germline-mutationer (nedärvda) är vanligare än somatiska (uppstått under cancerns gång) mutationer

Att endast gå på ”familjehistoria” eller släktträd för att testa för BRCA är inte optimalt eftersom det kan finnas BRCA-mutationer även om inte släkten har drabbats av cancer och alla kvinnor med äggstockscancer (förutom dem som har mucinösa tumörer) bör testas för BRCA.

Det som var nytt för i år är att BRCA-mutationer både de som är germline och somatiska verkar ha en ökad känslighet för vissa cytostatika och en lägre känslighet för andra vilket gör att känner man till ett eventuellt BRCA-bärarskap kan behandlingarna inriktas ännu mer till berörda kvinnor.

Flera föreläsare betonade att det är oerhört viktigt att BRCA-bärare erbjuds att delta i kliniska studier.

Parphämmare

Parphämmare är fortfarande hett inom behandling av gynekologisk cancer och flera fantastiska resultat visades under konferensen. Vi har tidigare skrivit om parphämmare på vår hemsida. Dessa artiklar hittar du genom att skriva parphämmare som sökord på vår hemsida

Inom äggstockscancer kan det vara så att SOLO-studien var den viktigaste studien under kongressen när det kommer till första linjens behandling om patienten har en BRCA-mutation. Studien belyser att det finns stora fördelar att efter platinumbaserad cytostatika använda olaparib (en parphämmare) som underhållsbehandling. Det studien visar är 60 % av kvinnorna är progressionsfria efter tre år medan i placebogruppen (de som inte fick olaparib efter cytostatika) är bara 26, 9 % progressionsfria efter 3 år.

Flera studier visar att det finns vinster att använda parphämmaren Niraparib för kvinnor som är platinumkänsliga även om man inte är BRCA-bärare.

Biverkningar vid parphämmare förekommer och illamående, anemi, och fatigue är några ganska vanliga biverkningar och studier belyser att fatigue vid behandling med parphämmare är ungefär lika som vid behandling av cytostatika.

Parphämmare är en effektiv behandlingsmetod och många kvinnor svarar en längre tid på parphämmare. De flesta patienter kommer någon gång att behöva reducera dosen av parphämmare och studier går isär när man ska analysera vad dosjusteringarna betyder för effektiviteten därför efterfrågas fler studier kring dosjusteringars påverkan.

Framtidens forskning och behandling

Det belyses flera gånger att forskningen inom gynekologisk cancer gör stora framsteg men att fler studier behöver genomföras och fler aspekter belysas.

Det är för få studier som inkluderar kvinnor som är platinumresistenta och vi måste börja se äggstockscancer som en grupp av flera sjukdomar.

Ett viktigt forskningsområde inom äggstockscancer är att man måste hitta sätt att bryta resistens mot platinumbaserad cytostatika men också parphämmare.

Framtidens behandlingar för gynekologisk cancer spås bli en kombination av immunoterapi, parphämmare och Angiogeneshämmare.

Denna artikel avslutas med ett viktigt budskap som belystes under kongressen;

“New drugs without access aren´t innovation – they are just an invention”

Alexandra Andersson

alexandra@gyncancer.se

December 2018