En afton om gyncancer den 9:e april 2019 i Linköping

En vårdag i april samlades ungefär 130 personer i Linköping för en afton om gyncancer arrangerad av Nätverket mot gynekologisk cancer. Moderatorn för kvällen, Sissi Hamnström Cole, lämnade över ordet till föreningens ordförande Barbro Sjölander som kortfattat introducerade föreningen. Hon betonade att deras vision är att ingen kvinna ska dö i gynekologisk cancer och för att nå dit så behövs mer kunskap. Kunskap räddar liv! Sissi presenterade därefter kvällens första talare: Leg. Apotekare och Med. Dr. Johanna Hök Nordberg som berättade om komplementär och alternativ medicin (KAM).  KAM är ett samlingsnamn för ett stort antal, ofta väldigt olika, metoder som vanligen inte ges via vanliga hälso- och sjukvården. ”Vi pratar lite om äpplen och päron här”, förklarade Johanna. Exempel på KAM är kropps- och själsterapier, naturpreparat och annat såsom ayurveda och antroposofi. Eftersom var tredje cancerpatient idag använder någon form av KAM så betonade Johanna att det är viktigt att vi få mer kunskap om vilken evidens som finns på området. En vanlig föreställning är att det inte finns någon forskning på området, men det är fel. Johanna betonade att det finns god evidens för att t.ex. meditation och avslappning har en symtomlindrande effekt. Idag finns det databaser om KAM som är baserade på vetenskapligt grundad information. Johanna tipsade om att man kan läsa mer om detta i broschyren Om du funderar på komplementär och alternativ medicin, som finns på cancercentrum.se.

Näst på tur var Med. Dr. och gynekolog Annika Lindström som talade om hur man kan förhindra insjuknande i livmoderhalscancer hos äldre. I det nya screeningprogrammet för livmoderhalscancer är det bestämt att det ska vara primär HPV-screening 30-64 år. Men Annika visade att kvinnor över 64 år som får livmoderhalscancer diagnosticeras senare vilket leder till en sämre prognos än för de yngre. Eftersom vi idag lever längre och har ändrade sexualvanor med fler livstidspartners och ökad samlagsaktivitet så är det troligt att insjuknandet i livmoderhalscancer hos kvinnor över 60 år kommer öka. Därför bör man erbjuda screening till kvinnor över 64 år, men det krävs en annan strategi för att så göra. Det krävs vävnadsprov och inte bara cellprov för att fastställa diagnos hos äldre, berättade Annika. Med vanligt cytologprov missar man 80 procent av cellförändringarna i denna åldersgrupp. Vi visade också en film om hur man tar ett cellprov

Läkaren Ekaterina Kuchinsaya pratade om ärftlig gynekologisk cancer. Ungefär 5-10 procent av all cancer, oberoende av cancerform, orsakas av ärftlighet. Vanligaste orsakerna till gynekologisk cancer är BRCA1- och BRCA2-mutationer samt Lynchs syndrom (MLH1-, MSHS-, MSH6-generna). 10-15 procent av alla fall av äggstockscancer är orsakat av BRCA1 eller BRCA2. Ekatrerina berättade att om man är bärare av en BRCA1- eller BRCA2-mutation så ingår man i ett kontrollprogram med årlig mammografi, MR-undersökning, möjlighet till profylaktiska operationer av bröst och/eller äggstockar och kontakt med gynekolog. Ungefär 1-5 procent av alla livmodercancerfall i Sverige är orsakade av Lynchs syndrom (13-65 fall/år). Lynch syndrom ökar även risken för tjocktarmscancer (40-60 procent risk) och äggstockscancer (9-12 procent risk). Även för denna genmutation finns ett kontrollprogram med koloskopikontroller vartannat år, gynkontroller årligen samt möjlighet till profylaktisk hysterektomi. Det visades också en film om att vara BRCA bärare .

Stress och cancer var temat för Roshan Tofighis presentation. Roshan, som själv sitter i styrelsen för Nätverket mot gynekologisk cancer, berättade att hon tagit upp ämnet i flera olika artiklar och att de i föreningen har anordnat ett frukostseminarium hos Cancerfonden för att få politiker, media och forskare intresserade av ämnet. Cancer är ofta en traumatisk upplevelse och påverkar såväl patienten som anhöriga. Roshan tog upp att barn till föräldrar med cancer löper större risk att, bland annat, få psykiska problem, lägre utbildningsnivå och att de är mindre stresståliga. Men är det då så att stress kan öka risken att man drabbas av cancer? Forskningen visar tydligt att så är fallet för vissa cancerdiagnoser – såsom livmoderhalscancer – men mer forskning behövs. Roshan förklarade också att kronisk stress ökar cancerspridningen och att visa terapier, såsom immunterapi, fungerar sämre vid kronisk stress. Vad går det då att göra åt det? Forskare utomlands är på god väg att utforma nya behandlingsstrategier – för ändamålet särskilt utformade betablockerare – som blockerar den onödiga stressen. Dessa borde också komma svenska patienter till gagn, betonade Roshan. Men, fortsatte hon, samhället borde också i folkhälsofrämjande preventivt syfte försöka minska människors stress och ångest! Hela föredraget finns på filmV

Symtom och vård vid vulvacancer var ämnet för den presentation specialistläkare Oscar Derke höll. Oscar förklarade att vulvacancer är den minsta gynekologiska cancern till antal patienter och att den därför ibland är lite bortglömd. Varje år får ungefär 140 kvinnor diagnosen vulvacancer i Sverige och det är främst äldre kvinnor som drabbas. Riskfaktorer är främst cellförändringar i vulva orsakade av en HPV-infektion eller hudsjukdomen Lichen sclerosus, men också rökning, övervikt, tidigt klimakterium och immunnedsättande behandling. Symtom vid vulvacancer är långvarig klåda eller sveda i underlivet, svårläkta svår, knöl i vulva och knöl i ljumske. De flesta fall av vulvacancer behandlas med kirurgi, men vid inoperabel tumör så kombineras detta med strålbehandling, eventuellt i kombination med cellgifter. Sedan januari 2017 är vulvacancer nivåstrukturerat vilket innebär att all behandling sker på fyra nationella center som finns i Stockholm, Göteborg, Lund och Linköping. Vi visade en film om att ha vulvacancer

Näst på tur var Jessica Eriksson från RCC sydöst som berättade om vad palliativ vård är för något. Jessica förklarade att palliativ vård är ett ämne som känns ganska tungt för många, men att det är viktigt att våga prata om. Palliativ vård är den vård människor får när de har en sjukdom som inte går att bota. Jessica betonade att det är ett förhållningssätt som handlar om att våga möta den svårt sjuka människan, att eftersträva bästa möjliga symtomlindring och att se till att livskvaliteten blir så god som möjligt. Palliativ vård är därmed inte bara död och elände. Det handlar istället om att bekräfta livet, att få leva så gott som möjligt tills man dör. För det behövs vård som innefattar både kropp, själ och andlighet. Jessica tog upp att det också är viktigt att vården bygger relationer till patienten och dess närstående. Vad är viktigt för just den här familjen? Det är patientens behov som styr den palliativa vården. Empati, omtanke och ett personligt engagemang blir således av vikt för det professionella förhållningssättet.

Tina Nevin föreläste om sex och cancerrehabilitering. Tina Nevin är barnmorska och auktoriserad specialist i sexologisk rådgivning. Hon arbetar deltid med cancerrehabilitering, med fokus på sexualiteten. Tina började med att låta oss i publiken göra två korta övningar: vi fick skriva ”sexolog” med höftrörelser och sedan tänka på vad som först kommer upp när vi tänker på sex. Hon tryckte på att det antagligen finns lika många tankar om sex som personer i rummet! Hon berättade att sexualitet är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig. Sexualiteten har flera olika dimensioner och Tina tog upp de existentiella, psykologiska, sociala och fysiska dimensionerna. Hon berättade att många patienter hon möter upplever mycket skam och oro. Mycket tankar och oro kring sexualiteten under och efter en cancerdiagnos. Tina betonade att det är viktigt att patienter får hjälp att sortera sina tankar och funderingar. Vad vill du? Vad känner du? Finns det lust till lusten? Hon tog också upp att vi behöver vidga vår förståelse av begreppet sexualitet och nämnde att t.ex. massage och beröring är en del av sexualiteten. Det är också viktigt med sexuell rehabilitering, såsom att skaffa genital kroppskännedom, vårda underlivet, ha en dialog med kroppen och träna med vaginalstavar.

Fysisk aktivitet hos kvinnor efter strålbehandling i bäckenet talade leg. fysioterapeut och doktorand Anna Lindgren om. Forskning visar att seneffekter såsom fatigue, ödem och urin och/eller avföringskontinens begränsar den möjlighet kvinnor som behandlats för gynekologisk cancer har till fysisk aktivitet. I sin forskning har Anna kommit fram till att inkontinens minskar kvinnors möjlighet till fysisk aktivitet och bidrar till en minskad livskvalitet. Men, berättade hon, individanpassad bäckencancerehabilitering medför minskat avförings- och urinläckage. I en framtida studie kommer Anna undersöka om bäckenbottenmuskelträning ytterligare minskar inkontinensnivån och bidrar till ökad fysisk aktivitetsnivå, något som förhoppningsvis kommer leda till ökad livskvalitet för kvinnor som blivit behandlade för gynekologisk cancer.

Sist ut för aftonen var överläkaren Gabriel Lindahl som berättade om pågående kliniska studier om gynekologisk cancer. Gabriel pratade särskilt om nya målinriktade behandlingar och immunterapi. Nämnas här kan PARP-hämmare som idag används för behandling av kvinnor med återfall i äggstockscancer där cancern är orsakad av en BRCA-mutation. Han tog också upp att det sker mycket forskning kring immunterapi, bland annat så kallade checkpointhämmare. Det finns idag immunterapeutiska behandlingar vid livmodercancer och livmodercancer som är godkända av amerikanska FDA, men som ännu inte är godkända i Sverige. Gabriel tryckte på att i framtiden kommer det att komma behandlingar där immunoterapi kombineras med PARP-hämmare. Slutligen tipsade han om databasen Cancerstudier i Sverige, vilken visar att det i nuläget finns fyra stycken pågående studier om äggstockscancer i Sverige.

Efter att alla talare hade presenterat så kallades föreläsarna upp på scenen för att svara på frågor som kommit in under kvällen. Och sist men inte minst så avslöjades årets Eldpristagare i Linköping. Denna gång blev det ett nationellt pris och som gick till gynekolog och Med. Dr. Annika Lindström.

Motiveringen löd:

Annika Lindström har vid sidan av sitt arbete som privatgynekolog i Dalarna forskat på äldre kvinnors insjuknade och död i livmoderhalscancer. Hon har påvisat att dagens metoder inte är tillräckligt bra för att hitta livmoderhalscancer hos äldre kvinnor. Nätverket mot gynekologisk cancer anser att det behövs bättre metoder och mer forskning för att minska insjuknande och död hos denna åldersgrupp. Annika har gett oss kunskap och inspirerar oss att arbeta vidare mot vår nollvision.

Vid pennan Lisa Lindén