En afton om gyncancer den 8 april 2019

Årets innehållsrika evenemang samlade runt 300 åhörare på Oscarsteatern i Stockholm.

Efter en kort inledning av vår ordförande Barbro Sjölander, som berättade om Nätverket mot gynekologisk cancer och de frågor som nätverket driver, överlämnade hon ordet till Leg. Apotekare och Med. Dr. Johanna Hök Nordberg som talade på ämnet Komplementär och alternativ medicin, KAM. Vad är då detta? Det kan vara kropps- eller själsterapier som till exempel akupunktur, massage och yoga, naturpreparat eller annat som exempelvis auyrveda, antroposofi eller traditionell kinesisk medicin. Det är ovanligt att patienter använder KAM som en alternativ vård, medan det är vanligt att se det som ett komplement, framför allt för symptomlindring. Var tredje person med en cancerdiagnos använder någon gång KAM som ett komplement till onkologisk behandling. Användningen kan innebära både möjligheter och risker. Johanna konstaterade att vården behöver mer kunskap i frågan och att forskning pågår.  På sajten cancercentrum.se finns en broschyr om KAM.

Nästa talare var Med. Dr. Annika Lindström som pratade om hur man kan förhindra insjuknande i livmoderhalscancer hos äldre. Var tredje kvinna som insjuknar i livmoderhalscancer är over 65 år. Sjukdomen orsakas av HPV-virus. Äldre kvinnor diagnosticeras senare och prognosen är sämre – 70 procents dödlighet för kvinnor över 60 år. Sättet man tar prov på äldre kvinnor skiljer sig från provtagning från yngre. Kunskapen är låg om att det krävs vävnadsprov och inte bara cellprov från äldre för att kunna ställa diagnos. Därför missar vården 80 procent av cellförändringar hos äldre kvinnor.  Trots att Socialstyrelsens screeningprogram kom 2015 är det få landsting som testar äldre kvinnor.

Vi visade en film om hur cellprovtagning går till.

Gynekologisk cancer och dess ärftlighet var ämnet för docent Svetlana Bajalica Lagercrantz. Hon inledde med att svara på frågan “Varför får man cancer?” Det beror på att det är en del av cellernas naturliga åldrande, miljöfaktorer eller en genetisk benägenhet att få cancer på grund av visa specifika gener. En ärftlighetsutredning börjar med att man kartlägger familjeträdet och vilka personer i det som har eller har haft cancer. Man kan ärva gener som till exempel kan orsaka bröstcancer från både mamma och pappa. De muterade generna, som BRCA 1 och 2, finns i alla kroppens celler och medför stora risker. Vad kan man då göra om man bär på en ärftlig risk? Profylaktisk behandling, till exempel p-piller som skyddar mot ovarial cancer, individualiserat kontrollprogram, operation av riskorgan och förhindrande att genen sprids vidare genom provrörsbefruktning av embryon som saknar den muterade genen.

Vi visade en film om om Att vara BRCA bärare

Om stress och cancer talade PhD Roshan Tofighi. Kan stress bidra till utveckling av cancer? Svaret är ja. En cancerdiagnos i sig är en stressande livshändelse, inte bara för den drabbade utan även för barn som har cancersjuka föräldrar. Det kan påverka negativt i många avseenden. Att förlora en närstående eller ett barn kan öka risken för livmoderhalscancer. Stress ökar spridningen av cancern och minskar överlevnaden hos cancersjuka.

Forskning pågår utomlands för att utforma nya behandlingsstrategier som blockerar den onödiga stressen bland annat genom blodtryckssänkande betablockerare.

Samhället borde också i folkhälsofrämjande, preventivt syfte försöka minska människors stress och ångest.

Roshans föredrag hittar du filmat här

Vulvacancer, symptom och vård talade doktor Diana Zach om.  Vulvacancer är en ovanlig sjukdom, en typ av hudcancer i underlivet som främst drabbar äldre kvinnor.  Sjukdomen är inte ärftlig. Vulvacancer ger symptom som sveda, sår, smärta, blödningar och känsla av knöl i underlivet, vilket ökar möjligheten till tidig diagnos. Tabu kring problemen motverkar dock. Behandlingen består av kirurgi och strålning eventuellt kombinerat med cytostatika.

Behandlingen av vulvacancer är sedan 2017 koncentrerad till Karolinska Stockholm, Sahlgrenska Göteborg, Linköpings universitetssjukhus och Lund universitetssjukhus.

Vi visade också en film Om att ha haft vulvacancer

Utvecklingssjuksköterska Helena Adlitzer pratade om möjligheterna med palliativ vård och betonade att vi måste våga prata om detta för att avdramatisera. Det finns mycket okunskap, rädsla och missuppfattningar kring palliativ vård. Den avser att fokusera mer på livet än på döden. Palliativ vård förlänger livet till skillnad från vad många tror och syftar till att öka hopp och livskvalitet för den sjuke, i tidig fas av sjukdom är målet livsförlängning och vård och i livet slutskede en värdig död och stöd till efterlevande. Helena betonar vikten av samverkan mellan cancervården och den palliativa vården.

Sex och cancer – att rehabilitera sexualiteten. Tina Nevin är auktoriserad specialist i sexologisk rådgivning (NACS), legitimerad barnmorska, mm och började sitt avsnitt med att be publiken att ställa sig upp och med höftrörelser skriva ordet ”sexolog”. Därefter förklarade hon vad sex är; ett grundbehov som behöver ges näring. De finns flera aspekter på sex, existentiella, fysiska, psykiska och sociala. Många cancerdrabbade kan behöva hjälp att sortera sina tankar och upplevelser och få sörja det som gått förlorat i kroppen vid operationer och behandlingar. Sexuell rehabilitering kan omfatta att skaffa sig genital kroppskännedom, att vårda sitt underliv ”ge snippan två minuter morgon och kväll”, träna med vaginala stavar och att samtala med sexualrådgivare och närstående. Cancerfonden har en skrift ”Sex och cancer” som Tina rekommenderar.

Överläkare och Med. Dr. Daria Glaessgen berättade om vad som är nytt inom aktuella behandlingar och pågående forskning inom gynekologisk cancer. Daria började med att beskriva de tre faserna i kliniska prövningar. Bara 45 Fas 3-studier för äggstockscancer pågår i hela världen att jämföra med 150 för bröstcancer. För närvarande bedrivs 19 studier om gynekologisk cancer i Sverige. Regionalt cancercentrum, RCC, har en databas över dessa. Idag ges PARP-hämmare vid äggstockscancer endast till patienter med BRCA-mutation men en Fas 3-studie pågår i Linköping med underhållsbehandling med PARP-hämmare för patienter utan mutationen. Andra studier som presenterades var bland annat en ny, internationell studie i Uppsala som prövar nyttan med PARP-hämmare hos färdigbehandlade patienter med cervixcancer, en Fas 1-studie i Stockholm om en ny medicin, ATOR-1015, kan öka immunförsvaret och en studie som undersöker varför vissa cancerpatienter svarar på behandling och andra inte. Dessa studier utgör bara en bråkdel av vad som pågår inom området gynekologisk cancer.

Föreläsarna kallades upp på scenen för att svara på varsin fråga från publiken. Därefter avslöjades årets två Eldsjälspristagare i Stockholm:

Medicine doktor och överläkare

Elisabet Hjerpe och professor Joakim Dillner.

Motiveringar

 För Elisabets starka engagemang och stora kunskap! Genom sin förmåga att kombinera en väldigt uppskattad tydlighet med förmågan att lyssna till patientens behov har Elisabet under många år varit en stor trygghet för patienter vid Karolinska sjukhuset. Med intresse och tålamod bemöts varje patient utifrån sina egna förutsättningar. Att ha en skicklig, tillgänglig läkare som lyssnar, kommunicerar och tålmodigt bemöter en som patient är otroligt viktigt. Läkare som Elisabet gör stor skillnad i sina patienters liv.

Joakim Dillner är sedan många år en eldsjäl för att förhindra att HPV-viruset tillåts ta fler människors liv. Han har kämpat för vaccin mot HPV. Han har jobbat för ett optimalt screeningprogram genom forskning, utveckling och utvärdering. Han har lett arbetet med det nationella kvalitetsregistret för cervixcancerprevention. Joakim har också varit en stor kunskapskälla för Nätverket mot gynekologisk cancers arbete för bättre prevention – och har därmed fört oss närmare vår nollvision!

Bägge pristagarna hade fått priset överlämnat tidigare eftersom de inte kunde vara på plats.