Konferens med ENGAGe – några intensiva dagar i Aten

I månadsskiftet oktober/november höll ENGAGe (European Network of Gynaecological Cancer Advocacy Groups*) en konferens i Aten. Vi var där och nedan har vi sammanfattat lite av vad vi tar med oss från de olika föreläsningarna och diskussionerna:

  • Olaparib har visats sig gynna både patienter som bär på en BRCA-mutation och patienter utan mutationen. BRCA-patienter har HR-brist, vilket även patienter utan BRCA-mutation kan ha. Detta gör att PARP-hämmare kan fungera som behandling även för dessa patienter. (Tester finns att tillgå för att utröna om någon har HR-brist eller ej.) Studien PAOLA1, där man gett Olaparib tillsammans med Bevacizumab (Avastin) till patienter med HR-brist, har visat goda resultat.
  • När man diskuterade för och emot användning av HIPEC, varm cytostatika i buken, var man överens om att ytterligare studier behövs för att säkerställa nyttan med behandlingen. Nederländerna har dock, efter en studie som gjorts där, infört HIPEC som en av behandlingsformerna för ovarialcancer (äggstockscancer).
  • I en fas II/III-studie på patienter med spridning/återfallspatienter med låggradig serös äggstockscancer har man sett att MEK-hämmaren Trametini, som idag är godkänd för behandling av melanompatienter, visat lovande resultat.
  • Strålskadade områden i kroppen är svårare att sy i, så vid en andra operation vid återfall har man lättare att få ett lyckat resultat om patienten inte strålats alls eller strålats på ett väldigt begränsat område. Tekniken har dock blivit bättre och nu riktar man strålningen på ett mycket bättre sätt än tidigare.
  • Ämnet QoL, Quality of Life, togs upp på flera håll. Det är hög tid att mäta patientens mående frekvent för att se hur individens mående ändras över tid. Utifrån dessa underlag skulle man även kunna upptäcka återfall tidigare. Läkare behöver ställa rätt frågor och veta vad de ska göra med informationen de får till svar. En av föreläsarna på ämnet är väldigt frustrerad över att man inom vården inte ägnar patienten tillräckligt med tid och inte heller använder de verktyg som faktiskt redan finns till hands.
  • Det nämndes också att det finns ett samband mellan Vulvacancer, Lynch syndrom och HPV-virus, som i dagsläget inte är särskilt känt. Lynch syndrom beror på en ärftlig förändring I arvsmassan som ökar risken för flera cancerformer. Den vanligaste är tjocktarmscancer men personer med Lynch syndrom löper också ökad risk för bland annat cancer i livmoder, äggstockar och urinvägar.
  • Livmoderhalscancer (cervixcancer) särskiljer sig från andra typer av cancer eftersom det finns sätt att utrota den. Ändå är livmoderhalscancer fortfarande en stor anledning till att kvinnor dör idag. (I bl.a. Afrika är dödstalen skrämmande.) Problem med screening ses som en av de stora utmaningarna där man skulle behöva få till en förändring. Enligt föreläsaren är detta något som kräver mod men som verkligen behöver beslutas om och genomföras.


Malin och Sissi,
Nätverket mot gynekologisk cancer.



*ENGAGe är en organisation under ESGO (European Society for Gynaecological Oncology) för patientföreträdande föreningar inom gynekologisk cancer i Europa. Varje år samlas patientföreträdare, inom gynekologisk cancer, från runt om i Europa för att lyssna till föreläsningar, utbyta erfarenheter, ge och få stöd samt knyta nya kontakter för fortsamma samarbeten och utbyte. Läs mer om ESGO och ENGAGe här:
https://www.esgo.org och här: https://engage.esgo.org