PARP-hämmare ger hopp: En ”revolution” för patienter med svår äggstockscancer

Susanne Malander, överläkare i gynekologisk onkologi vid Skånes universitetssjukhus i Lund, är entusiastisk när hon beskriver vad PARP-hämmare betyder för kvinnor med äggstockscancer:
– PARP-hämmare är en revolution!

­– Jag trodde inte att jag skulle få vara med om något liknande, säger Susanne Malander. Idag kan vi faktiskt bota en del patienter och att få vara med om det är fantastiskt, jag är så glad! 

PARP är enligt FASS en förkortning för ”poly[adenosin-difosfat-ribos] polymeras-hämmare” och kan göra att ”cancercellerna dör, genom att blockera ett enzym som hjälper till att reparera DNA”.

Den första PARP-hämmaren som blev godkänd för behandling i Sverige var olaparib, med varumärket Lynparza. Det var 2015 och då handlade det om kvinnor med återfall av ärftlig, BRCA-muterad äggstockscancer, som är platinakänslig och alltså svarat på platinumbaserad cytostatikabehandling.

Numera har patientgruppen som får PARP-hämmare breddats. Det betyder att även patienter som inte har ärftlig äggstockscancer behandlas med PARP-hämmare, under förutsättning att cancern är platinakänslig.

DYR BEHANDLING

Lynparza ges idag till dem som fått sin första cytostatikabehandling och har en BRCA-muterad tumör. PARP-hämmaren niraparib, med varumärket Zeluja, ges till patienter som fått cytostatika efter återfall, oavsett om tumören bär på en BRCA-mutation eller inte.

PARP-hämmare är en uppföljande, konsoliderande, behandling i minst två år eller till progress av sjukdomen, och påbörjas inom åtta veckor efter avslutad kemoterapi. Det är alltså en behandling som ska bibehålla effekten av cellgifterna och den är inte billig:

– PARP-hämmare är dyra läkemedel, jag skulle säga att det nog är ett av de dyrare läkemedlen vi har, säger Susanne Malander och fortsätter:

– De patienter som har nytta av PARP-hämmare bör dock få behandling.

Hur ser du på biverkningarna av PARP-hämmare?

­– Det är en del biverkningar och dem ska man ha respekt för. Det kan handla om att blodvärdena kan gå ner på grund av att benmärgen påverkas. Får man kraftiga biverkningar går det att göra uppehåll och sen får man pröva igen. 

Susanne Malander poängterar att patienter inte ska vara rädda för att berätta om obehag, besvär och biverkningar för sin läkare, eftersom studier visar att minskad dos inte behöver betyda sämre effekt.

– Som patient är det alltid viktigt att berätta om biverkningarna för sin läkare och jag tycker inte att man ska vara rädd för en lägre dos. Meningen är ju att man ska kunna ha ett drägligt liv och samtidigt klara av behandlingen då det förhoppningsvis rör sig om en lång behandlingstid.

DIALOG MED LÄKARE VIKTIGT

Biverkningarna som kan förekomma under de första veckorna är illamående, trötthet, förhöjt blodtryck och hjärtklappning. Illamåendet och tröttheten går oftast över inom fyra till åtta veckor, så i början gäller det enligt Susanne Malander att helt enkelt härda ut, vila och använda antiemetika, det vill säga läkemedel mot illamående.

– Vi ringer patienterna samt tar blodstatus en gång i månaden, för att se hur det går och har inte biverkningarna släppt modifierar vi dosen. Under den första månaden tas blodprover lite tätare. Och som sagt, det är väldigt viktigt att ha en bra dialog med sin doktor. PARP-hämmare är nytt för oss och vi lär oss hela tiden genom att prata med våra patienter.

I dag kan patienter endast bli behandlade med PARP-hämmare vid ett tillfälle. En av de studier som pågår, och som inte är avslutad, tittar på om en andra behandling, vid ett återfall, kan vara effektivt (OREO-studien).

Susanne Malander berättar också om en annan, pågående svensk studie där en kombination av immunterapi och PARP-hämmare testas (Athena-studien).

– Kanske visar det sig att ett plus ett kan bli tre? Vi vet inte vad PARP-hämmare i kombinationen med andra läkemedel kan ge. Men vi tror inte att vi har sett slutet av utvecklingen med PARP-hämmare.

… och vad säger patienterna om PARP-hämmare?

Pia, 56, äggstockscancer, behandlas efter sitt första återfall med Lynparza sedan ett halvår och har inte märkt av några egentliga biverkningar:
– I början var jag lite illamående och så har jag känt av trötthet, men det kan också bero på alla andra behandlingar som jag har gått igenom. Jag har verkligen fått kämpa för att få Lynparza, på grund av att det är en så ny medicin, och nu är det min livlina. Jag sätter mitt hopp till Lynparza, att det är den möjlighet som jag har för att inte få ytterligare återfall.

Jessica, 45, äggstockscancer, behandlas sedan fem veckor med Zeluja efter sitt första återfall, och är nöjd, efter att den första tidens biverkningar släppt:
– Det har funkat över förväntan. Jag har inte alls mått illa, inte ett dugg. Det enda jag har märkt av är att jag under de första två, tre veckorna var jättetrött, hade ingen energi alls. Samtidigt kunde jag inte sova utan fick ta sömntabletter. Men nu sover jag bra utan sömntabletterna och är hyfsat pigg på dagarna.

Monika, 64, äggstockscancer, har behandlats med Lynparza i 2,5 år efter sitt första återfall, och uppskattar behandlingen, trots en del biverkningar.
– De kommer och går, och vissa dagar tycker jag att det är jobbigare än andra. Jag mår illa och har rinnsnuva, lite ledvärk, ont i ryggen och händerna, öronsus, trötthet, domningar i tårna, urinträngningar och så fryser jag. Jag hoppas att Lynparza gör att det tar lång tid till ett eventuellt nästa återfall.

Cecilia, 50, ärftlig bröstcancer (BRCA 2), har behandlats med Lynparza vid sitt första återfall (PARP-hämmare ges också till kvinnor med en viss typ av trippelnegativ, ärftlig bröstcancer). Efter tre månader med Lynparza var Cecilias blodvärden låga och behandlingen avbröts. Nu hoppas hon att få börja igen, ”för att hålla saker och ting i schack”. Visst har hon märkt av biverkningar, en del jobbigare än andra, men trots allt har det inte varit jättebesvärligt:
– Jag har känt av huvudvärk, trötthet, tunnare hår och ett ringande ljud i öronen. Jag har också märkt att jag blir extra andfådd och känner av mer mjölksyra vid träning.

MER INFORMATION

Katharina Nidefeldt har behandlats med parphämmare sedan 4 år tillbaka. Här kan du ta del av hennes berättelse som text och som film

Vill du veta vad Nätverket mot gynekologisk cancer tidigare skrivit om PARP-hämmare kan du läsa HÄR

Läs mer om Athena-studien

Läs mer om OREO-studien

Läs mer om olaparib och Lynparza i tidningen Onkologi i Sverige

Mer om vad Lynparza är och hur det fungerar står i Fass

Om du vill veta mer om cancer och ärftlighet, läs vad Cancerfonden skriver

Av: Maja Aase

maja.aase@gmail.com