Svensk strålbehandling och forskning måste stärkas – vi kan inte och vill inte vänta!

Den svenska strålbehandlingen och forskningen har varit i fokus länge och diskuterats i många tidigare rapporter samt studier men många som arbetar inom området tycker att för lite har skett. Därför har en grupp strålonkologer* fått i uppdrag av Chefsrådet i onkologi att ta fram en förstudie för att beskriva rådande läge med fokus på läkarbemanning och forskning och syftet är att Chefsrådet ska arbeta vidare med resultatet. Förstudien blev klar i januari detta år och tyvärr bjuder studien på mycket sorglig läsning. Författarna visar på vilka konsekvenser dagens situation får och i slutändan är det patienterna som drabbas. Även om vi vidtar åtgärder idag leder detta till att det kommer ta tid för både ny kunskapsutveckling och för nya metoder att nå svenska cancerpatienter.

Ungefär hälften av alla cancerpatienter kommer någon gång att vara aktuella för strålbehandling och antalet patienter som har nytta av strålning förväntas öka. Den europeiska onkologorgansiationen (ESTRO) hävdar till och med att strålbehandlingen är underutnyttjad och att fler patienter borde få tillgång till någon form av strålbehandling. Även inom gynekologisk onkologi är strålning en viktig behandlingsmetod både i kurativt -och palliativt syfte.

I denna artikel kommer vi att inleda med att berätta om studiens resultat för att sedan övergå till en frågestund med två experter inom området.  

ALLVARLIGA BRISTER OCH RISKER

Några av bristerna som arbetsgruppen noterat som allvarliga är;

  • Det finns en tydlig brist på högspecialiserade strålonkologer. ESTRO rekommenderar att det minst bör finnas 15 högspecialiserade strålonkologer per miljon invånare, i Sverige finns det endast 6 stycken per miljon invånare. Gällande läkarbemanningen ser det olika ut mellan de 16 kliniker som bedriver strålbehandling men generellt behöver det bli fler. Studien ger också ett skrämmande exempel när de jämför Sverige och Danmark; ”Danmark har cirka 5,7 miljoner invånare och där finns 15 kliniskt aktiva professorer inom radioterapi. I Sverige med cirka 10,2 miljoner invånare finns tre professorer varav alla tre under nästa år kommer att ha nått pensionsålder.”
  • Tidigare har Sverige besuttit en topplats i Europa angående att publicera flest vetenskapliga artiklar inom strålbehandling, nu befinner Sverige sig i mitten på denna lista.
  • Anslag från Cancerfonden som går till klinisk strålbehandlingsforskning utgör en mycket liten del av Cancerfondens finansiering av svensk cancerforskning.

Om inte denna negativa utveckling som pågår inom området vänder hävdar författarna att detta kommer få allvarliga konsekvenser som till slut kommer att drabba patienterna på flera olika sätt;

  • Författarna hävdar att den utveckling vi ser idag leder till en förhöjd risk för ökat lidande för patienten genom ökad risk för biverkningar som med rätt utveckling och kompetens kan undvikas och på lång sikt leder bristen på utveckling också till sämre överlevnad.
  • Ojämlikheten i förutsättningar att kunna ge patienten optimal strålbehandling beroende på personalens kompetens kommer att öka, exempelvis kan vi komma att se skillnader i behandling och behandlingsmetoder beroende på vilken region patienten tillhör.  
  • Om denna utveckling inte bryts kommer inte patienten få tillgång till; nya behandlingsmetoder, studier och patienterna måste vänta på nya behandlingsmetoder som utvecklats och utvärderats utomlands samt riskerar patienterna sämre behandlingsalternativ.

MÅL OCH FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER

Arbetsgruppen har tagit fram två mål som vi måste uppnå vilka är att; Sverige måste återta sin ledande roll som forskarnation i Europa och att antalet strålonkologer måste motsvara ESTRO:s riktlinjer.

För att bryta denna dystra utveckling och för att kunna nå målen har projektgruppen tagit fram förslag på hur vi kan vända utvecklingen till det bättre, samt förslag på olika nivåer där förslagen måste införas exempelvis på regeringsnivå, regional nivå och universitetsnivå.

  • Regeringen måste ta fram en nationell strategi för att stärka svensk strålbehandling.
  • Enskilda regioner måste säkra kompetensförsörjningen och regionerna måste ha som mål att antalet strålonkologer ska öka.
  • Radioterapi av hög kvalitet måste få kosta mer än det historiskt kostat då en välfungerande radioterapi kommer leda till färre dödsfall och på så sätt vara mycket kostnadseffektiv.
  • ST-läkarna måste komma i kontakt med strålbehandling tidigare än vad som sker idag. Idag är ST-läkarnas placering på strålbehandlingsavdelning sist ut vilket kan göra att ST-läkare redan valt intresseområde.
  • Bemanningen måste bli tillräcklig och ha rätt kompetens för att göra det möjligt att delta i kliniska studier
  • Inom strålbehandling är det viktigt att man lyfter arbetsinsats per patient för att bland annat chefer ska förstå att det inte enbart är patientbesöken som innebär arbete utan att exempelvis planering också tar mycket tid.
  • Patientföreningar och patienter måste inkluderas i diskussioner om relevanta forskningsområden.

SAMTAL MED MAGNUS LAGERLUND OCH KJELL BERGFELDT OM NULÄGET

Vi har diskuterat förstudien och vad som måste ske i framtiden för att stärka svensk strålbehandling och forskning med två experter inom området, Magnus Lagerlund och Kjell Bergfeldt. Magnus Lagerlund är onkolog med fokus på strålbehandling, verksamhetschef på onkologiska kliniken och strålningsfysik på länssjukhuset i Kalmar, en av fyra i onkologchefsrådets arbetsutskott och svensk representant för Svensk Onkologisk förening i ESTRO och Kjell Bergfeldt är verksamhetschef på Skandionkliniken.

Hur tycker ni att studien tagits emot?

-Överallt där förstudien presenterats och diskuterats har vi mött ett stort intresse och engagemang och det är många som vill göra något åt problematiken. Syftet med studien är att det ska vara ett underlag och skapa engagemang. Många aktiviteter sker och många vill vara delaktiga exempelvis Cancerfonden, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Regionala Cancercentrum i Samverkan (RCC). Cancerfonden har faktiskt redan agerat i frågan då de har inrättat ett antal forskningsanslag reserverade för strålningsforskning. Jag har också blivit tilldelad ett uppdrag på cirka 50 % för att följa upp och driva på dessa frågor. I mitt uppdrag ingår det också att till exempel fördjupa studiens analyser, jämföra strålbehanding och forskning med andra länder och fokusera på underlag till beslut” – berättar Kjell Bergfeldt.

Vad behöver ske nu för att vända den negativa utveckling som beskrivs i studien?

-I samband med onkologchefsråd i mitten av september togs beslut om att arbetet med strålbehandling måste gå vidare med målet om att ”framtidssäkra svensk strålbehandling” För att göra detta måste vi titta på hela strålprocessen. Vi har identifierat tre viktiga områden; kompetensförsörjning, utrustning och forskning. Vi kommer nu bilda en styrgrupp för att leda det fortsatta arbetet med representanter från Onkologchefsrådet, Svensk onkologisk förening, Sjuksköterskor i cancervården, RCC i samverkan, fysiker och representanter från Skandionkliniken. När styrgruppen är bildad kommer arbetet läggas upp mer i detalj med bland annat arbetsgrupper och kommunikationsplan. Det kommer exempelvis bli viktigt att sprida information till allmänheten och beslutsfattare om vad strålbehandling är och vilken stor roll den har i dagens cancerbehandling. För att vi ska lyckas framtidssäkra svensk strålbehandling behövs resurser varför vi kommer jobba för att försöka få till en nationell satsning där alla de tre ovan nämnda områden finns med, säger Magnus Lagerlund.

Hur har arbetet med att åtgärda de brister som studien påvisats påverkats av coronapandemin?

-I mars i samband med onkologidagarna skulle vi ha haft ett samtal med socialministern om vikten av att satsa på strålbehandling men sen kom covid-19, säger Magnus Lagerlund

Men trots att coronapandemin har påverkat arbetet så vill Magnus belysa styrkorna som han hittills har sett i arbetet med dessa frågor och berättar;

-I chefsrådet för onkologi är överens om att vi måste utveckla strålningen och när covid-19 var ett faktum tog vi på några veckor fram ett stöddokument för att underlätta prioritering av bland annat strålbehandlingen utifrån det lokala pandemiläget. Utförda strålbehandlingar har under pandemin på vissa håll runt om i landet minskat men inte överallt, exempelvis har strålbehandlingarna ökat med knappt 20 % fler patienter i Kalmar under under pandemin.”

Hur ser tillgången till personal och utrustning ut just nu?

-Tillgången till personal inom strålningsområdet varierar väldigt mycket beroende på ort exempelvis är det svårt att finna personal på många håll, en del har brist på sjuksköterskor medan andra har brist på cancerläkare med strålkompetens. Vi har också brist på strålningsutrustning på vissa håll i landet. Att tillgången är ojämlik och att mer resurser behövs är ett faktum – säger Magnus Lagerlund.

Kommer ni att inkludera patienter – och närståendeföreträdare i ert framtida arbete?

-I framtiden ska vi inkludera patientföreträdare i arbetet i större utsträckning exempelvis ska dessa frågor lyftas på en workshop med Cancerfonden efter jul dit patientföreträdare är inbjudna (Nätverket mot gynekologisk cancer är också inbjudna), berättar Kjell Bergfeldt.

NÄTVERKET MOT GYNEKOLOGISK CANCERS SYN PÅ RÅDANDE SITUATION INOM STRÅLBEHANDLING OCH FORSKNING

Vi som förening är förbluffade och förargade över att något sådant fått ske med svensk strålbehandling och forskning och har flertalet gånger påtalat behovet av kunskapsutveckling inom området. Hur vi än vrider och vänder på detta så blir det den enskilda patienten som påverkas och tyvärr kommer det ta tid innan vi erövrar den position vi vill ha, även om vi börjar vända skutan idag. Tid som är avgörande för patienten.

Läs studien här

*(Strålonkolog- onkolog som självständigt bedöms kunna ansvara för genomföra behandling)

Av: Alexandra Andersson

alexandra@gyncancer.se