Jag har levt i skuggan av cancer sedan min mamma blev sjuk när jag var 21 år. Två år senare var hon död i äggstockscancer. Hennes mamma dog också ung i cancer i buken.

Jag insåg att det högst sannolikt var ärftligt och att jag själv skulle drabbas, vilket också blev fallet, trots att jag talat med alla gynekologer och husläkare om detta faktum. De har lyssnat och varit förstående och säkert undersökt mig noga. Men ingen av läkarna har upplyst mig om att det, bara några kilometer bort, på KS, funnits en ärftlighetsmottagning sedan många år (15 när min cancer upptäcktes). På mina upprepade frågor om möjlighet till preventiv operation (jag tog upp det sedan jag fyllt 40) fick jag svaret att det inte görs, vilket ju var helt fel.

Jag har gått på årliga kontroller och varit uppmärksam.

När jag fick diffusa symptom (kände mig konstig i magen) vände jag mig till min husläkare, då gynekologen var på semester. Han skickade mig samma dag till akuten och där upptäcktes en rejäl tumör på en äggstock och att tumören var spridd i hela buken.

Därefter gick det relativt snabbt och jag opererades av ett skickligt kirurgteam, vars förtjänst det helt säkert är att jag lever än. Jag har förstått att radikal kirurgi är en framgångsfaktor för förlängd överlevnad.

Efter det har jag fått fortsatt god vård på onkologen och uppföljning av ärftlighetsmottagningen.

Kanske hade jag sluppit cancern om jag drivit frågan om preventiv operation, för uppmärksam på min släkthistoria har jag sannerligen varit.

Trots att jag på ett vis hade tänkt att jag förr eller senare skulle bli sjuk i cancer och dö relativt ung (det var bland det första jag sa till min blivande man när vi precis träffats) så blev det förstås en förfärlig upplevelse när det skedde.

Min familj tog det samlat. Barnen var redan vuxna, 25 0ch 26 år. Det plågsamma var att det visade sig vara ärftligt och de gavs möjlighet att testa sig. Det är en stor sorg att ett av mina barn har visats bära på den

felaktiga genen. Det är dock bättre att veta och kunna agera utifrån det.

Vi informerade också släktingar på min mammas sida.

Ärftlighetsmottagningen på KS gör en otroligt gedigen uppföljning av dem som bär på en cancergen med personlig kontakt och fler kontroller per år.

Om det är kvinnan som bär på genen finns numera möjlighet att scanna befruktade ägg och plocka ut friska ägg och sätta in dem med hjälp av IVF.

Dessutom görs preventiva operationer när man fött de barn man önskar. Det är inget hundraprocentligt skydd men risken minskar väsentligt.