Patienthistorien den här gången är återigen om Ann-Kristin Dehlin. Ann- Kristin är en långtidsöverlevare. Hon har levt med äggstockscancer sedan 2008 och har nu ett nytt återfall. Ni  andra drabbade som finns med i vår slutna Facebookgrupp kan följa Ann-Kristin där. Biverkningarna av så många behandlingar som Ann-Kristin genomgått är svåra så hon är ett bra exempel på en

Jag hör ett skrik…….. Det är ett fantastisk litet skrik – det är min dotter som ger ifrån sig sina första toner efter att akut ha blivit urplockad från mig efter en kraftig blödning. Jag fylls av lycka och rädsla på samma gång. Min lilla prinsessa förs snabbt iväg med ett koppel av vårdpersonal och jag ligger kvar på operationsbordet

Birgitta berättar. För två år sedan fick jag veta att jag är bärare av en ärftlig cancergen som heter BRAC2, en gen som dramatiskt ökar risken för cancer i äggstockar och bröst. Jag ärvde den av min mamma som i sin tur ärvde den av sin mamma och i bådas fall slutade det i äggstockscancer med dödlig utgång. Det finns

Fortsättning, del 1 hittar du här. När jag äntligen fick komma hem var det inte alls så skönt som jag hade förväntat mig. Det blev riktigt jobbigt mentalt att upptäcka hur mycket hjälp jag behövde med saker. Kände att Christer mer blev min skötare istället för min partner och det tärde mycket på vår relation, inte alls lika

Jag var på mitt årliga besök hos min gynekolog oktober 2014. Jag hade börjat med dessa kontroller några år tidigare och var nöjd med mig själv över detta beslut. Denna gång sa hon att hon såg vätska i buken, och att hon ville att jag skulle göra en bättre röntgenundersökning. Hon själv hade endast en enklare utrustning för ultraljud.

December i Stockholm. Jag sitter inne hos läkaren på Sabbatsbergs sjukhus. Hon är liten och blond och jag ska få besked på några cellprover som tagits i samband med en skrapning några veckor tidigare. En rutinåtgärd. Läkaren säger något om cellförändringar. Jag tänker genast på cancer. Hur är det möjligt? Jag har alltid gått till cellprovtagningar när jag blivit

BRCA1… Vad sa de? Sa de verkligen just att jag bär BRCA1? Snabb titt på deras ansikten innan blicken snabbt for på min mammas som var som ett utropstecken, ja… Jag Alexandra Andersson, tjejen som helst springer runt hemma i sin flanellpyjamas och tofflor, ser kriminalserier och bara är, bär BRCA1. Men Alexandra det är inget att oroa sig för.

Det händer mycket i en familj när en av familjemedlemmarna får cancer. Sjukdomen drabbar alla. Men varje familjemedlem reagerar på sitt sätt. Medan den ena vill berätta för vänner, släkt och arbetskamrater, väljer den andra att vara tyst. På en rinner tårarna, medan en annan döljer sina känslor för omvärlden. Några ser omedelbart det värsta scenariot framför sig,

Det är kväll efter den tredje operationen. Det tar tid innan Lisa får lämna uppvaket. Vi får så småningom, genom en annan patient, höra att Lisa har ont och att smärtlindringen inte fungerar som den ska. Efter några oroliga timmar rullas hon så äntligen upp på avdelningen, förvirrad och mycket trött, och snart faller hon in i en dvalliknande sömn.

Ulrika skulle göra en fertilitetsutredning. Då upptäcktes en cysta på ena äggstocken. Tre veckor senare var båda äggstockarna och livmodern bortopererade. – Just då handlade allt bara om att fixa det. Den stora avgrunden öppnade sig när jag fick återfallet, säger Ulrika Fridén. Men visst var det några kaosartade veckor där när man först upptäckte cystan, sedan en tumör och

Jag kan höra hjulen gnissla när livet gör tvärbroms. Cancer säger läkaren. Jag faller rakt ner i det svarta hålet. Ena stunden gråter jag. Nästa stund tröstar jag nära och kära när jag berättar. Värst är ovissheten där på akutavdelningen på Sahlgrenska sjukhuset. Cancer visar blodprovet, men inga tumörer syns på röntgen. Först efter fem dagar får jag diagnosen äggstockscancer

Morgon efter morgon vaknar jag i vargtimmen. Rädslan krälar i bröstet och pulsen är hög. Försöker lugna mig själv genom att andas, såja, såja, långa djupa andetag. Nervsystemet låter sig bevekas, men verkligheten är obeveklig. Lisa, min 24-åriga dotter, ska opereras för livmoderhalscancer. En växande tumör ska bort, men först ska lymfkörtlarna plockas ut och analyseras. Har cancern spritt

Ann Kristin Gotland Runt julen 2012 sökte jag för första gången vård då jag under en period haft problem med urinläckage och kände att jag fick kissa allt oftare. De såg inget som skulle kräva vidare läkarbesök, och inte heller när jag under våren hade besvär med smärtor vid mens och problem med svullen mage. Livet rullade på och

Michaella struntade i sina kallelser till cellprovtagning. Det ångrar hon idag. Som 36-åring fick hon beskedet att hon drabbats av livmoderhalscancer. Nu berättar hon om  sin kamp mot sjukdomen i syfte att hjälpa andra. Det började med att Michaella märkte av konstiga och oregelbundna blödningar i underlivet. Efter att ha gått med dem ett tag tog hon kontakt med sitt sjukhus där hon