2013-11-19
Till:
Socialstyrelsen, Generaldirektör Lars-Erik Holm
Kopia till:
Socialdepartementet , Olivia Wicksell
SKL, Gunilla Gunnarson
Begäran om en skyndsam ändring av metod för primärscreening inom programmet för cervixcancerprevention
Årligen diagnostiseras drygt 400 nya fall av cervixcancer. Ungefär hälften dör på grund av sjukdomen. En så kallad dysplasi (cellförändring) kan utvecklas till cervixcancer. Från det att en dysplasi uppkommer till dess den eventuellt utvecklats till en cancer tar det många år, som regel mer än 10 år. Den långsamma progressen gör att provtagning med jämna intervall ger möjlighet till att en dysplasi upptäcks och därmed kan behandlas före en cancer utvecklas. Screening för att upptäcka dysplasier och därmed minska förekomsten av cervixcancer har således goda förutsättningar att vara lyckosam.
Under 60-talet organiserades screeningverksamheten och förekomsten av cervixcancer minskade till knappt hälften. Metoden som använts sedan 60-talet tills nu baseras på cytologisk bedömning av celler som hämtas från cervix (livmodertappen) i samband med så kallad cellprovtagning. Provet granskas av en cytologassistent. På senare år har man försökt förbättra den cytologiskt baserade screeningen genom så kallad vätskebaserad cytologi. Det har enligt flera vetenskapliga publikationer dock visat sig att den cytologiska bedömningen inte blir bättre vid vätskebaserad cytologi. Vätskebaserad cytologi har under de senaste åren införts i stort sett i hela landet. Cytologi har en sensitivitet på ungefär 75% och den sjunker med kvinnas ålder. De senaste ungefär 20 åren har antalet insjuknanden inte sjunkit utan ligger kvar på ungefär 400-450 nya fall/år. Det är drygt 100 nya fall årligen som haft normal cytologi i upprepade prover innan de får diagnosen cervixcancer.
För ungefär 30 år sedan upptäcktes att cervixcancer beror på en infektion av humant papillomvirus (HPV) i den så kallade övergångszonen på cervix. I princip alla allvarliga dysplasier och all cervixcancer uttrycker HPV av så kallad högrisk-typ (HR-HPV). HPV kan detekteras med mycket känsliga metoder med en sensitivitet som inte ligger långt från 100 %. Under de senaste 10-15 åren har analys av HR-HPV på prover tagna från cervix eller vagina utvärderats som en alternativ metod för att detektera dysplasier. Redan 2009 publicerades europeiska riktlinjer om övergång till analys av HPV som metod för primärscreening, om det gjordes på ett sätt som möjliggjorde utvärdering av utfallet. I en uppdaterad ännu ej publicerad europeisk riktlinje kommer att rekommendera en övergång till analys av HR-HPV som screeningmetod för kvinnor ner till 30 års ålder. Helt nyligen publicerade en studie i Lancet där man visar att screening baserad på analys av HR-HPV ger ett 60-70 % bättre skydd mot att utveckla cervixcancer jämfört med screening baserad på cytologi och detta även om provtagningsintervallet glesades till vart 5:e år i stället för som nu vart 3:e år för cytologisk provtagning. Dessutom finns nu flera hälsoekonomiska studier som samtliga visar på fördelar med en övergång till en primärscreening som baseras på analys av HR-HPV. Det behövs inga ytterligare studier. I Stockholm och Uppsala pågår en övergång från cytologiskt baserad till HPV-baserad screening.
I samband med denna översyn vill vi att en höjd övre åldersgräns för deltagande i screeningprogrammet till 70 eller 75 års ålder övervägs då majoriteten av alla dödsfall på grund av cervixcancer sker efter 60 års ålder. Ett screeningprogram baserat på analys av HR-HPV möjliggör på sikt också införandet av självprovtagning.
Vi vill att socialstyrelsen skyndsamt skapar en arbetsgrupp som jobbar mot en rask övergång från cytologiskt baserad screening till HPV-baserad screening. Målet skulle vara ett nytt nationellt vårdprogram för cervixcancerprevention. En sådan övergång minskar dramatiskt antalet nyinsjuknanden i cervixcancer och därmed antalet kvinnor som dör av sjukdomen. En sådan övergång är dessutom hälsoekonomiskt fördelaktig.
(Det ivägskickade brevet undertecknades av Barbro Sjölander Ordförande Nätverket mot gynekologisk cancer och Matts Olovsson, Professor/Specialistläkare i obstetrik och gynekologi, överläkare Akademiska Sjukhuset Uppsala)
