Äggstockscancer
Äggstockscancer (ovarialcancer) brukar ofta kallas ´bukens tysta tumör´ och det beror på att den ofta diagnosticeras sent när sjukdomen är spridd, detta beror på att symtomen till en början är mycket vaga och att det idag inte finns någon screeningmetod för att upptäcka sjukdomen tidigt. Det är därför viktigt att öka medvetenheten om äggstockscancer hos allmänhet och vårdgivare. En tidig diagnos är viktig för prognosen och ger bättre chanser till en lyckad behandling.
Äggstockscancer är den aggressivaste av de gynekologiska cancersjukdomarna och är en sjukdom med hög dödlighet. Äggstockscancer är den sjunde vanligaste cancerdiagnosen för kvinnor, och globalt sett insjuknar 240 000 personer varje år. Antalet nya fall av äggstockscancer (incidens) är ojämnt fördelad över världen, flest fall ses i norra Europa följt av Nordamerika, medan lägst antal nya fall ses i Sydostasien och delar av Afrika. I Sverige insjuknar 700 personer per år i äggstockscancer och 550 dör årligen till följd av samma sjukdom.
I begreppet äggstockscancer inkluderas också äggledarcancer (tubarcancer) och bukhinnecancer eftersom de ter sig likartade och behandlas i huvudsak på samma sätt.
Äggstockscancer är inte bara en sjukdom utan man brukar skilja mellan fem huvudtyper vilka är; höggradig serös -, endometroid-, klarcellig-, låggradig serös-, och muscinös cancer. Den vanligaste är den höggradiga serösa äggstockscancern (70%).
Man kan insjukna i äggstockscancer oavsett ålder men det är ovanligt att diagnosticeras med sjukdomen före 30 års ålder.
För mer information besök gärna;
Vårdprogrammet för äggstockscancer
(för nästan alla diagnoser finns det idag nationella vårdprogram. Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning).
Äggstockscancer är en sjukdom som har ett smygande förlopp och symtomen upplevs ofta diffusa. Det är därför vanligt att individen söker vård sent eller att vårdgivaren inte tänker på att utesluta äggstockscancer.
Nedan listar vi några av de vanligaste symtomen, och vid äggstockscancer kan man uppleva ett eller flera av dessa symtom. Men man kan också uppleva andra symtom och problem som exempelvis blödningar och/eller obehag vid samlag, blodpropp i ben/bäcken/lunga eller vätska i lungorna. Det förekommer också att man inte har upplevt något symtom alls.
- Diffus magvärk/magproblem
- Ofta kissnödig
- Känsla av svullen mage
- Dålig aptit, blir mätt fort
- Onormal trötthet
- Viktnedgång
- Smärta i ryggslutet
- Tryck mot ändtarmen
- Knöl och/eller ojämnhet i magen
- Tyngdkänsla i buken
Vi har tagit fram ett symtomtest och testet består av 10 frågor som du svarar ja eller nej på. Det tar cirka 1 minut att genomföra testet– 60 sekunder som kan rädda ditt liv
Det finns olika riskfaktorer som kan öka risken för att drabbas av äggstockscancer – likväl som det finns några faktorer som kan minska risken att drabbas. Det är viktigt att komma ihåg att när vi talar om riskfaktorer så påverkar de olika mycket och att faktorerna stöds av variende grader av evidens.
Ärftlighet är den idag viktigaste riskfaktorn. Därför är det oerhört viktigt att du känner till din familjs cancerhistoria. Att känna till den kan rädda ditt och dina släktingars liv.
Riskfaktorer för att drabbas av äggstockscancer:
- Ärftlighet är den största riskfaktorn därför bör alla känna till sin familjs cancerhistoria och uppsöka en onkogenetisk mottagning om man har funderingar kring ärftlighet
- Hormonell ersättning, till exempel östrogenbehandling
- Barnlöshet
- Endometrios
- Att man får mens tidigt och går in i klimakteriet sent
- IVF (då man får fertilitetsstimulerande medel) kan öka risken för borderlinetumörer
Talkpuder i underlivet som innehållit asbest (visst talkpulver, innan 1970-talet, har visats sig varit kontaminerat med det cancerogena ämnet asbest) - Hög konsumtion av fett i kosten
- Övervikt
- Rökning
Faktorer som man sett kan skydda mot äggstockscancer:
- Kombinerade p-piller
- Flera barnafödslar (3 och uppåt)
- Amning
- Tubarligation (en steriliseringsmetod där äggledaren knyts av)
- Fysisk aktivitet
Läs mer
Är du intresserad av att läsa mer om detta rekommenderar vi dig att läsa mer i vårdprogrammet för äggstockscancer samt vårt stycke om palliativ vård.
Vårdprogrammet för äggstockscancer (för nästan alla diagnoser finns det idag nationella vårdprogram. Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning).
Vid misstanke om äggstockscancer genomgår man en utredning. Vilka undersökningar som ingår i utredningen beror på symtom, misstänkt spridning och allmäntillstånd.
Sedan 2015 finns Standardiserade Vårdförlopp (SVF) som innebär att utredningen organiseras så den går så snabbt som möjligt.
Här kan du läsa mer om SVF för äggstockscancer.
Vid utredning av äggstockscancer kan det bland annat ingå;
- Anamnes inklusive cancerärftlighet
- Gynekologisk undersökning
- Blodprover
- Röntgenundersökningar
- Vävnadsprover och prover exempelvis på ascites
- Fysisk värdering av din prestationsförmåga till exempel EKG-undersökning
- Anestesibedömning
- Operation
Ibland behöver du genomgå andra undersökningar för att utesluta annan cancer. Efter att undersökningarna genomförts kommer din situation och resultatet av undersökningarna diskuteras på en multidisplinär konferens (MDK). Det är en konferens där flera olika professioner är närvarande för att komma fram till bästa möjliga behandling för just dig.
Vilken behandling som blir aktuell för dig beror på vilken form av äggstockscancer du har, hur den har spridit sig och ditt allmäntillstånd.
De allra flesta som behandlas för äggstockscancer kommer genomgå kirurgi, cytostatikabehandlingar och riktad behandling (exempelvis behandling med parphämmare och/eller kärlhämmande behandling). Strålbehandling kan i vissa situationer också förekomma.
Då majoriteten av dem som får diagnosen äggstockscancer har en spridd sjukdom vid diagnos kan operationen bli omfattande och ibland behövs flera operationer. Det kan också bli aktuellt med en tillfällig eller permanent stomi. Mer om stomi kan du läsa här
Cytostatika ges oftast efter operation men ibland kan cytostatika också ges innan operationen om sjukdomen är mycket spridd. Cytostatika är en viktig behandling vid äggstockscancer och är ett läkemedel som tar sönder celler som delar sig. Olika cytostatikum angriper cellerna på olika sätt därför kombineras ofta flera olika cytostatika för att få bättre effekt. Cytostatika ges oftast i droppform (men kan också ges i exempelvis tablettform).
Behandling mot äggstockscancer kan leda till infertilitet. Beroende på vilken form av äggstockscancer du har, ditt allmäntillstånd, sjukdomens utbredning och din barnönskan kan det ibland vara möjligt med fertilitetsbevarande åtgärder. I vårdprogrammet för äggstockscancer kan du läsa mer om detta.
De olika behandlingsformerna har olika biverkningar, och att ha tankar och funderingar kring biverkningar är naturligt. Många biverkningar går att lindra och har du funderingar är det viktigt att diskutera detta med behandlande läkare och kontaktsjuksköterska.
Har man inte redan passerat klimakteriet vid diagnos kommer behandlingen leda till ett påskyndat klimakterie. Att hamna i ett för tidigt klimakterium upplever många som mycket jobbigt, och det är inte ovanligt med exempelvis värmevallningar, förändrat humör och torra slemhinnor. Det är viktigt att komma ihåg att du inte är ensam och att det finns hjälp att få.
Att diagnosticeras med cancer och behandlas är omvälvande mentalt och fysiskt och vi rekommenderar dig att läsa mer i vårt kapitel om rehabilitering. Det är inte ovanligt att drabbas av biverkningar lång tid efter att behandlingarna avslutats och då kallas de för sena biverkningar.
Alla behandlingar som du genomgår ska följas upp. Vanligtvis följer man upp efter några behandlingar exempelvis tre kurer. Vad som ingår i just din uppföljning beror på vilken behandling du genomgår eller har genomgått samt hur du mår. Uppföljningarna har som syfte att fånga upp ditt mående, biverkningar och följa behandlingens effekt. Ofta brukar uppföljningen innehålla samtal med läkare, gynekologisk undersökning, röntgenundersökning och blodprov inklusive markören CA125.
CA125 är ett protein som majoriteten av äggstockscancertumörer utsöndrar. Därför kan man genom ett blodprov mäta halten och ett sjunkande CA125 kan då tolkas som att behandlingen har effekt. Det är viktigt att komma ihåg att CA125 inte alltid är en fullt tillförlitlig metod då man kan ha ett förhöjt värde av andra orsaker än cancer.
Läs mer
I vårdprogrammet för äggstockscancer kan du läsa mer om rekommendationer kring behandlingar.
Vårdprogrammet för äggstockscancer (för nästan alla diagnoser finns det idag nationella vårdprogram. Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning).
På FASS kan du läsa mer om det aktuella läkemedlet du kommer behandlas med
I Sverige insjuknar varje år cirka 700 personer i äggstockscancer och årligen dör 550 till följd av samma sjukdom. Äggstockscancer är den gynekologiska cancersjukdom som har högst dödlighet.
Den höga dödligheten beror sannolikt på de svårigheter som finns att upptäcka sjukdomen tidigt och att majoriteten av alla som diagnosticeras med äggstockscancer får diagnosen när sjukdomen är spridd.
Något att glädja oss åt är dock att överlevnaden har ökat – även om alldeles för många fortfarande avlider till följd av sjukdomen. Att fler överlever längre beror sannolikt på att de diagnostiska kraven har ändrats men självklart också på grund av bättre behandlingsmetoder.
Slår man ihop all äggstockscancer och alla stadier idag är 1 årsöverlevnaden cirka 85 % och femårsöverlevnaden cirka 50 %.
Vill du läsa om prognos vid äggstockscancer rekommenderar vi att du tar del av vårdprogrammet för äggstockscancer och kvalitetsregistret för gynekologisk cancer. Kvalitetsregistret för gynekologisk cancer sammanfattar regelbundet data, och relativ överlevnad är en parameter som följs i registret.
Läs mer
Är du intresserad av att läsa mer om detta rekommenderar vi dig att läsa mer i vårdprogrammet för äggstockscancer samt vårt stycke om palliativ vård.
Vårdprogrammet för äggstockscancer (för nästan alla diagnoser finns det idag nationella vårdprogram. Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning).
Tyvärr är äggstockscancer en sjukdom som har en tendens att återkomma, och då kallas det återfall eller recidiv. På första behandlingen som kallas primärbehandling svarar ungefär 70 % av patienterna som har en spridd sjukdom men majoriteten får återfall inom två år.
Inom vården talar man om kurativ vs palliativ behandling. Kurativ behandling betyder botande behandling, och palliativ behandling betyder att sjukdomen inte längre går att bota men att man kan göra mycket för att patienten ska ha en god livskvalitet och det kan innebära aktiva behandlingar i form av exempelvis cytostatikabehandling. När sjukdomen har återkommit talar man om palliativ behandling eftersom syftet med behandlingarna är att förlänga tiden till att sjukdomen tar över och lindra symtom.
Det är viktigt att komma ihåg att även om sjukdomen återkommer så lever många med ”kronisk cancer” i flera år och med en god livskvalitet.
Vilken behandling du får vid ett återfall beror på många faktorer som exempelvis hur du mår, cancerns utbredning och vilka behandlingar du tidigare fått.
Alla som får ett återfall bör diskuteras på en multidisiplinär konferens (MDK) eller en onkologisk behandlingskonferens.
Vanliga begrepp när man talar om äggstockscancer och återfallsbehandling är ´platinumkänslig´ vs ´platinumresistent´. Att vara platinumkänslig innebär att man svarat på en cytostatika innehållande platinum exempelvis då karboplatin och inte fått återfall inom 6 månader. Är man däremot platinumresistent innebär det att man svarat mindre bra på platinumbaserad cytostatika och/eller fått återfall inom 6 månader.
De allra flesta som har äggstockscancer och som får återfall kommer genomgå flera olika linjers behandling med olika cytostatika. En del kvinnor kan också vara aktuella för återfallskirurgi.
Vid återfall är det viktigt att hela tiden ha i åtanke att biverkningar och livskvalitet ska vägas mot möjligheten till behandlingseffekt.
Läs mer
Är du intresserad av att läsa mer om detta rekommenderar vi dig att läsa mer i vårdprogrammet för äggstockscancer samt vårt stycke om palliativ vård.
Vårdprogrammet för äggstockscancer (för nästan alla diagnoser finns det idag nationella vårdprogram. Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning).
De genetiska faktorerna har en viktig roll för faktor i risken att insjukna i äggstockscancer. Därför är det oerhört viktigt att du känner till din familjs cancerhistoria. Att känna till den kan rädda ditt och dina släktingars liv.
När man talar om genetiska faktorer särskiljer man nedärvda mutationer eller somatiska mutationer (förvärvade under kvinnas livstid).
De allra flesta genetiska faktorer som bidrar till utvecklingen av äggstockscancer har vi inte ärvt utan de uppstår under livet (somatiska mutationer).
De nedärvda mutationerna betyder att du har ärvt dem av din mamma eller din pappa och att du kan föra mutationerna vidare till dina barn. Vid exempelvis BRCA och Lynch syndrom kan kvinnan ha en mycket hög risk att insjukna i äggstockscancer, den kan vara så hög som en 60 % livstidsrisk. Därför är det viktigt att tidigt känna till sin cancerhistoria så att man i god tid kan ta ställning till förebyggande åtgärder.
Att ha en somatisk förändring eller en nedärvd mutation påverkar mycket, det kan exempelvis påverka vilken behandling du kommer att erbjudas. Idag ska alla som diagnosticeras med äggstockscancer undersökas för genetiska mutationer och vid behov ska du också remitteras vidare till en onkogenetisk mottagning.
Läs mer
Är du intresserad av att läsa mer om detta rekommenderar vi dig att läsa mer i vårdprogrammet för äggstockscancer samt vårt stycke om palliativ vård.
Vårdprogrammet för äggstockscancer (för nästan alla diagnoser finns det idag nationella vårdprogram. Vårdprogrammen ska bygga på bästa medicinska kunskap och ge rekommendationer om utredning, behandling, omvårdnad, rehabilitering och uppföljning).
Övrigt
Vid samtalet med läkaren har du möjlighet att få svar på dina frågor och funderingar. Eftersom det är lätt att glömma bort vad du tänkt fråga om så tipsar vid dig att skriva ned dina frågor inför besöket och att du i förväg väljer ut vilka frågor du vill ha svar på.
Vi rekommenderar dig också att ha med dig någon närstående under läkarbesöket. Om du har någon med dig vid besöket kan du be personen att skriva ner vad som sägs, så att du efteråt kan gå tillbaka och läsa. Din närstående kan vara ett stöd både känslomässigt och praktiskt. Be också om att få en skriftlig vårdplan – det har du rätt till.
Att du ställer frågor innebär inte att du ifrågasätter vårdpersonalen och deras arbete. Det betyder bara att du är intresserad av din vård och att du vill samarbeta med vården för att uppnå bästa möjliga resultat.
Du har rätt att kräva att läkaren och vårdpersonal använder ett språk som du förstår. Om du inte förstår första gången be dem upprepa tills du förstår. Har du exempelvis svårt att tala eller förstå svenska, har en hörsel- eller synnedsättning kan du få hjälp av en tolk. Kontakta då mottagningen före besöket och informera att du har behov av tolk.
Du har rätt till en fast vårdkontakt (oftast är en namngiven kontaktsjuksköteraska eller läkare) och det är bra att veta vem som kommer bli denna kontakt, fråga vem som kommer bli din kontakt.
Tänk gärna igenom dessa frågeställningar inför besöket;
- Vilka är dina förväntningar på besöket?
- Är det något särskilt som besvärar dig?
- Vad är viktigt för dig just nu?
Förslag på frågor du kan ta med dig till ditt läkarbesök;
- Vilken form av cancer har jag?
- Hur kommer ni att behandla mig?
- Vilken behandling kommer jag att börja med?
- Vad kan jag förvänta mig av behandlingen; att bli helt botad, att förlänga livet eller att symtomen behandlas?
- Vilka biverkningar kan jag få och vilken hjälp kan jag få att hantera dem?
- Hur lång tid tar varje behandling?
- Hur följer ni upp behandlingen under behandlingstiden?
- Behöver jag ligga på sjukhus under behandlingen?
- Vad kan jag själv göra för att underlätta behandlingen?
- Kommer jag att kunna fortsätta att arbeta under behandlingstiden?
- Om cytostatika; Kommer jag tappa håret av cellgifterna?
- Om operation; Vilken typ av operation är bäst vid den här typen av cancer – och varför?
- Om operation; Berättar ni vad som opereras bort om jag vill veta det?
- Om jag är/blir orolig för diagnosen och behandlingen finns det någon jag kan prata med?
- Vad görs om behandlingen inte hjälper?
- Finns det andra typer av behandlingar för min typ av cancer?
- Finns det forskningsstudier jag skulle kunna delta i?
- Hur sker uppföljningen efter avslutad behandling? Hur länge?
- Vem kan jag ringa till på natten eller veckosluten om jag behöver hjälp eller oroar mig för biverkningar?
- Vilken hjälp kan jag komma att behöva hemma den första tiden?
- Kan sjukdomen och/eller behandlingarna påverka min sexualitet?
- Kommer jag kunna få biologiska barn?
- Vilken rehabilitering kan ni erbjuda mig?
- Vilket stöd kan ni erbjuda mig och mina närstående?
- Hur märker jag om cancern kommit tillbaka?
- Kan den cancersjukdom jag har/eller har haft bero på ärftlighet? Var kan jag och mina närstående få veta mer?
- Var kan jag vända mig om jag vill ha second opinion (en förnyad medicinsk bedömning) för att diskutera igenom behandling med ytterligare en läkare/enhet?
Läs gärna mer på;
Vid diagnos av gynekologisk cancer kan du behöva stöd och hjälp av flera olika yrkesgrupper i vården, och nedan har vi nämnt några olika professioner som kan bli aktuella för dig att få stöd och hjälp från;
Arbetsterapeut; Arbetsterapeuten arbetar med rehabilitering och habilitering och hjälper personer som har nedsatt förmåga att utföra dagliga aktiviteter. De kan exempelvis hjälpa genom information och råd om nya sätt att hantera vardagen, och genom exempelvis kompensatoriska lösningar som anpassningar eller hjälpmedel.
AT-läkare; AT-läkaren genomför allmäntjänstgöring, vilket är en del av läkarutbildningen och ett måste för att få läkarlegitimation.
BT-Läkaren; BT-läkaren har läkarlegitimation och genomför bastjänstgöring.
Cytodiagnostiker; Cytodiagnostikern arbetar med att undersöka cellprover och screeningprover.
Dietist; Dietisten kan ge dig råd samt stöd om kost och näring.
Fysioterapeut; Fysioterapeuten kan bland annat ge dig råd och stöd om fysisk aktivitet, smärta och andningsbesvär.
Gynekolog; Gynekologen är en läkare specialiserad på gynekologi, gynekologiska besvär och gynekologiska sjukdomar.
Gynekologisk tumörkirurg; Gynekologiska tumörkirurgen är en kirurg specialiserad på kirurgi av cancer i kvinnans könsorgan.
Gynonkolog; Gynonkologen är en läkare som är specialiserad på medicinsk- och strålbehandling av gynekologisk cancer.
Kirurg; Kirurgen är en läkare specialiserad på operation
Klinisk apotekare (klinisk farmaceut); Kliniska apotekaren kan ge råd om läkemedelsordinationer och hur läkemedel ska hanteras.
Kontaktsjuksköterska (kssk); Kontaktsjuksköterskan beskrivs ofta som spindeln i nätet. Hen har specialistkunskaper inom cancervård och har som uppgift att ge dig och dina närstående råd och stöd om diagnosen, behandlingen, rehabiliteringen samt uppföljningen. Kssk hjälper dig att vid behov nå andra yrkesgrupper i vården, lämnar över information till andra berörda vårdgivare som exempelvis kan vara andra sjukhus, hälsocentralen eller hemtjänsten. Kontaktsjuksköterskan ska se till att du får möjlighet att vara så delaktig i din vård som du vill och önskar. Du kan ha fler än en kssk.
Kurator; Kuratorn kan ge dig och dina närstående samtalsstöd samt vara din förlängda arm om du behöver komma i kontakt med olika myndigheter
Lymfterapeut; Lymfterapeuten behandlar och ger dig råd samt stöttning om lymfödem.
Narkosläkare (anestesiolog); Narkosläkaren är en läkare som är specialiserad på narkos vilket innebär sövning och övervakning under operation eller en undersökning som kräver att du sover.
Narkossjuksköterska; Narkossjuksköterskan är en sjuksköterska specialiserad inom narkos och förbereder dig inför en operation eller undersökning i narkos, övervakar dig under operationen/undersökningen och efteråt.
Onkolog; Onkologen är en läkare som är specialiserad på cancersjukdomar.
Operationskoordinator; Operationskoordinatorn samordnar och planerar operationer.
Patolog; Patologen undersöker och analyserar vävnadsprover och cellprover.
Psykolog och psykoterapeut; Psykologen och psykoterapeuten kan ge dig och dina närstående samtalsstöd samt hjälpa dig och dina nära att kunna hantera livssituationen.
Rehabiliteringskoordinator; Rehabiliteringskoordinatorn kan ge dig råd och stöd om rehabilitering och hjälpa dig att samordna dina kontakter.
Röntgenläkare (radiolog); Röntgenläkaren är en läkare som är specialiserad på att tolka röntgenbilder.
Sexolog eller sexualrådgivare; Sexologen eller sexualrådgivaren stödjer sexuell rehabilitering genom exempelvis stödsamtal och råd om sexuellt välbefinnande.
Sjukhusfysiker; Sjukhusfysikern arbetar med bilddiagnostik och strålbehandling.
Sjuksköterska; Sjuksköterskan har specialistkompetens inom omvårdnad och arbetar med att bevara god hälsa.
Specialistsjuksköterska; Specialistsjuksköterska är en sjuksköterska som har specialistkompetens inom ett specifikt område exempelvis onkologi.
ST-läkare; ST-läkaren gör sin specialisttjänstgöring till exempel inom radiologi, kirurgi eller onkologi.
Stomiterapeut; Stomiterapeuten förbereder dig (om det inte är en akutoperation, i så fall får du stöttning efteråt) genom samtal om vilken variant av stomi du kommer få, hjälper dig med stomiträning, hjälper dig med stomimaterial, stomiundervisning. De kan ge information till drabbade, närstående och vårdpersonal.
SVF-koordinator; SVF-koordinatorn är spindeln i nätet när det gäller Standardiserade Vårdförlopp (SVF), exempelvis arbetar hen med att samordna utredning för patienter med en välgrundad misstanke om cancer.
Underläkare; Underläkaren kan vara en läkarstudent som är i slutet av utbildningen eller är en legitimerad läkare som ännu inte har utbildat sig inom någon specialitet.
Undersköterska och vårdbiträde; Undersköterskan och vårdbiträden arbetar med praktisk omvårdnad. Du kan möta dem på många olika platser och instanser exempelvis på provtagningen, avdelningen, i hemsjukvården och inom hemtjänsten.
Uroterapeut; Uroterapeuten utreder och behandlar urinläckage, urinträngningar, underlivssmärtor, svag bäckenbotten och/eller om du har svårt att tömma blåsan.
Läs gärna mer på;
Syftet med kliniska studier är att få fram nya, effektiva och säkra diagnostiska metoder och behandlingar inom hälso- och sjukvården. En klinisk studie kan exempelvis öka kunskapen om en patientgrupp, läkemedel och/eller behandlingsmetod.
Det finns studier som riktar sig till personer som är friska eller som har en specifik diagnos, och ibland deltar båda grupperna i samma studie.
Alla kliniska prövningar och studier ska följa strikta regler och det ska finnas en studieplan som ska vara granskad och godkänd av ansvariga myndigheter. Dagens sätt att bedriva klinisk forskning utgår från Helsingforsdeklarationen, vilken antogs av Världsläkarförbundet 1964, och har genom åren uppdaterats. Deklarationen ger etiska riktlinjer för forskning på människor.
När ett läkemedel ska studeras måste läkemedlet först genomgå djurstudier innan det kan ges till frivilliga försökspersoner. Läkemedelsstudier brukar delas upp i fyra faser;
Fas 1 – Inledande prövningar där fokus är säkerhet. Behandlingen har vid laboratorietester och djurförsök visats sig lovande och man ska inleda klinisk forskning. I denna fas ingår ett mindre antal patienter, och dessa studier görs ibland med hjälp av individer som har en långt framskriden cancersjukdom där ingen etablerad behandling väntas hjälpa.
Fas 2 – Läkemedlet ges till en grupp patienter som har en viss sjukdom. Syftet är att se hur aktivt läkemedlet är för att behandla sjukdomen.
Fas 3 – Nu har studien fler deltagare syftet är att slutgiltigt definiera hur användbart läkemedlet är för att behandla sjukdomen. Exempelvis kan man jämföra mot standardbehandling eller placebobehandling.
Fas 4 – När läkemedlet finns ute på marknaden fortsätter så kallade fas 4 -studier, och syftet är att se att inga allvarliga eller oväntade biverkningar inträffar.
Vill du delta i en studie kan du besöka Cancerstudier i Sverige – vilket är en nationell databas med aktuella kliniska studier. I databasen finns endast studier som har pågående rekrytering av patienter.
Det finns några fas 1- enheter runt om i landet (idag i Lund, Göteborg, Uppsala och Stockholm) vilket är enheter som arbetar med fas-1 studier. Här kan du läsa mer om Fas 1-enheten på Karolinska.
I princip alla studier har inklusions-och exklusionskriterier vilket betyder att den som vill delta i en studie måste uppfylla vissa kriterier i enlighet med studiens syfte.
Är du intresserad av att delta i en studie ta kontakt med din behandlande läkare och berätta att du är intresserad. Du och din läkare har möjlighet att exempelvis undersöka databasen Cancerstudier i Sverige och se om det finns någon studie som kan passa just dig.
Att delta i en studie är frivilligt och du kan när som helst avbryta din medverkan utan att behöva berätta varför. Många patienter som deltar i studier tycker att det är mycket värdefullt och är oftare under tätare observationer. Genom att delta i studier kan du bidra till utveckling av nya behandlingsmetoder och läkemedel, vilket kan hjälpa dig själv och andra i framtiden.
Vill du delta i en studie och passar gentemot inklusions – och exklusionskriterierna har du rätt att få muntlig och skriftlig information samt möjlighet att ställa frågor om studien.
Vill du läsa mer om vad det kan innebära att delta i en klinisk studie besök gärna Cancerfonden.
Idag tar det väldigt lång tid att utveckla och godkänna ett läkemedel, normalfallet är cirka 12 år. Nätverket mot gynekologisk cancer arbetar för att försöka snabba på processen, utan att processen ska tappa i säkerhet och kvalitet.
En del av våra medlemmar runt om i landet deltar i olika studier, och vi får många gånger vara med och belysa patientperspektivet när en studie ansöker om godkännande.
Vi tycker dock att det pågår alldeles för få studier relaterat till gynekologisk cancer och vi arbetar för att samhället, sjukvården, akademin och läkemedelsbolagen ska ta krafttag och främja kliniska studier och studiemiljö. Är du intresserad att höra mer om vårt arbete relaterat till studier, skriv till oss på info@gyncancer.se/
Vi har också anordnat flera webbinarier och skrivit artiklar om kliniska studier, och på vår Youtube-kanal kan du ta del av filmat material.
Om du är intresserad av statistik om gynekologisk cancer finns det många bra länkar där du kan läsa mer. Nedan har vi sammanställt några länkar;
Svenska kvalitetsregistret för gynekologisk cancer. Registret omfattar idag fyra delregister; livmoderkroppscancer, livmoderhals-och vaginalcancer, äggstockscancer och vulvacancer. Parametrar som belyses är exempelvis incidens och relativ överlevnad. Registret sammanställer regelbundet rapporter.
Socialstyrelsens ´Statistik om cancer´. Här finner du statistik som utgår från cancerregistret. Där finns kort fakta, rapporter och en statistikdatabas där du själv kan bearbeta statistiken.
Om du är intresserad av statistik kring Standardiserade vårdförlopp (SVF) rekommenderar vi denna länk från Cancercentrum i Samverkan. Där kan du enkelt själv söka på den statistik du vill läsa mer om samt finns det rapporter att läsa.
Swish: 1230297762
