Att få besked om att man har cancer är svårt, även om man själv har misstänkt det. Det är mycket vanligt att reagera med oro, nedstämdhet och känslor av overklighet. En påfrestande tid för många är när behandlingen är avslutad. Det är inte alls säkert att den förväntade lättnaden infinner sig. Behandlingstiden kan visserligen vara jobbig, men det betyder åtminstone att något aktivt görs mot sjukdomen. Dessutom innebär den regelbundna kontakten med sjukvården en trygghet för många.
Livet efter behandling
Varken äggstockar eller livmoder är livsviktiga organ. Kvinnor kan leva ett bra liv utan dem, ett liv där sex och samlag har en naturlig plats. Vad det framför allt handlar om är hur du själv uppfattar din egen kropp samt att du får och kan ta emot stöd från omgivningen. De flesta kvinnor med gynekologisk cancer har passerat den barnafödande åldern. Trots det är det naturligt att känna saknad efter sina äggstockar och sin livmoder.
Yngre kvinnor, som fortfarande menstruerar, kan få plötsliga övergångsbesvär när äggstockarna tagits bort, eftersom de då kommer i klimakteriet. Vanliga övergångsbesvär är svettningar, blodvallningar, torra och sköra slemhinnor i underlivet samt humörförändringar. Även äldre kvinnor kan känna av dessa problem efter behandlingen. Diskutera dina eventuella besvär med behandlande läkare så att ni tillsammans kan komma fram till vilken behandling som kan lindra besvären. Läs mer om detta i Else-Marie Rasmussons faktaartikel nedan.
Sexuell hälsa vid gynekologisk cancer
Det är många drabbade av cancer som har funderingar kring kärlek, lust, sex och cancer, vilket är en viktig fråga när det kommer till gynekologisk cancer. Else-Marie Rasmusson, onkologisjuksköterska och sexualrådgivare i Skåne har skrivit ett inlägg som handlar om ämnet,
Sexuell hälsa vid gynekologisk cancer . Här följer ett utdrag.
Tack vare att allt fler kvinnor med gynekologisk cancer kommer under behandling på ett tidigt stadium, blir många friska och återvänder till sitt normala liv. Men även vid mer avancerad sjukdom går det ofta att hålla sjukdomen under kontroll under en längre tid. Syftet med behandlingen är då att symptomen inte ska inverka på livskvaliteten. Detta innebär att patienter behöver stöd och rehabilitering när det gäller flera områden varav sexuell hälsa är ett.
Sexualiteten är en drift som vi bär med oss från fosterstadiet till döden. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Sexualitet är oftast positivt och livsbejakande och handlar både om sexuell drift och lust, till sig själv och/eller till en partner och att få ömhet och närhet.
Att uppleva sig önskad och bekräftad är viktigt för en god självkänsla.
Sexualitet uttrycks på många olika sätt men här fokuseras sexuell aktivitet. Vad som omfattas av sexuell aktivitet är högst individuellt. Sexualiteten kanske inte blir som före sjukdomen och behandlingen men på ett nytt och annorlunda sätt. Oavsett om man lever i en fast relation eller är singel har ofta sexualiteten stor betydelse. I ett parförhållande är sexuellt samliv det som gör skillnad mellan ett vänskapsförhållande och en kärleksrelation. Då det sexuella samlivet inte fungerar under längre tid kan det få konsekvenser för relationen i stort. Om den sjuka av någon anledning inte kan/vill ha sexuellt umgänge kan det leda till att man undviker närhet från sin partner för att inte ge falska förhoppningar om sexuell aktivitet, vilket i sin tur gör att den friska partnern eventuellt blir avvaktande och avståndstagande och den sjuke känner sig oattraktiv, obekräftad och oönskad. Avståndet paret emellan ökar istället för att närheten ökar i en situation då båda troligen behöver den om bäst, ett missförstånd som till viss del kan avhjälpas genom en god kommunikation paret emellan. Vårdpersonal kan hjälpa till genom att tala om de sexuella konsekvenserna som sjukdom och behandling kan innebära så att detta inte kommer som en obehaglig överraskning för patienten.
