Livmoderhalscancer

I stort sett all livmoderhalscancer orsakas av humant papillomvirus. Idag finns vaccin som skyddar mot flera typer av detta virus. HPV anses ligga bakom >95% procent av all livmoderhalscancer. Tack vare gynekologiska cellprovtagningar har antalet insjuknade i livmoderhalscancer halverats sedan 1970-talet. Antalet drabbade har dock ökat i Sverige sedan 2014 och 2017 var det 559 som insjuknade.

Medelåldern för en kvinna att insjukna i livmoderhalscancer är cirka 55 år och en fjärdedel är yngre än 40 år. Den minskning som skett sedan 1970-talet anses ha ett samband med att kvinnor mellan 23 och >60 år regelbundet kallats till gynekologiska cellprovtagningar. Då tas cellprov för att tidigt kunna upptäcka och behandla förstadier till livmoderhalscancer, så kallade cellförändringar. De betyder inte att man har cancer. 2015 bestämde Socialstyrelsen att man skulle göra en HPV analys på cellproven för kvinnor över 30 år, s.k primärscreening HPV. Detta har ännu inte implementerats i hela Sverige men kommer troligtvis att vara färdigimplementerat 2020.

Cellförändringar är inte cancer

Cellprovet tas med hjälp av en liten borste. På kvinnor 30 år och över, analyserar man först om HPV finns. Hittar man något av de HPV som hos en del kvinnor kan orsaka allvarliga cellförändringar, som kan utvecklas till livmoderhalscancer, går man vidare med samma prov och analyserar hur cellerna ser ut, cellförändringar

Det finns olika grader av cellförändringar, alltifrån lätta till måttliga och starka. Även om cellförändringar inte är cancer bör de cellförändringar som inte läkt ut av sig själva tas bort med hjälp av kirurgi, laser, värmekniv eller frysbehandling. Viktigt är också att kvinnan fortsätter att gå på sina gynekologiska hälsokontroller.

Sjukdomstecken

Livmoderhalscancer ger i tidiga stadier få eller inga symtom. Små blödningar mellan menstruationerna kan förekomma, liksom blödning och ibland smärta under samlag eller när man krystar på toaletten. Blodblandad flytning kan också vara tecken på livmoderhalscancer. Den vanligaste orsaken vid kontaktblödning är inte cancer.

Undersökningar

Om undersökningen visar att det handlar om livmoderhalscancer behövs en större gynekologisk undersökning under narkos som går ut på att ta reda på hur utbredd cancern är. Radiologi (röntgen) ingår alltid vid utredningen, ofta både MR och PET-CT. 

Olika stadier av livmoderhalscancer

De olika stadierna av sjukdomen är indelade efter hur långt sjukdomen har hunnit utvecklas. Stadieindelningen förändrades 2019 (FIGO 2018)

Behandlingar

Det finns olika behandlingar vid livmoderhalscancer. Vilken behandling som väljs beror bland annat på i vilket stadium sjukdomen befinner sig och vilken typ av cancerceller som tumören består av.

Kirurgi

I de flesta fall innebär det kirurgiska ingreppet att hela livmodern och omgivande vävnad tas bort, liksom lymfkörtlarna i lilla bäckenet. Detta för att se om cancern har spridit sig dit. Om sjukdomen är mycket begränsad och om kvinnan har en stark önskan om att bevara sin fruktsamhet kan man i vissa fall göra en mindre omfattande operation som kallas trachelektomi. De flesta trackelektomier utförs numera enbart med robotkirurgi. Då tas nästan hela livmoderhalsen bort. Ett så kallat cerklage (en tråd), sätts in för att hålla ihop den förkortade livmoderhalsen. Man analyserar vid operationen den s.k portvaktslymfkörteln och behöver då inte ta bort lymfkörtlar om ingen spridning hittas.

Det är kvinnor i barnafödande ålder, som har en liten och begränsad tumör och ingen spridning av sjukdomen, som kan vara aktuella för ett sådant ingrepp. Kvinnor som blir gravida efter att tidigare i livet ha genomgått en trachelektomi har ökad risk för missfall eller att barnet föds för tidigt

Eftersom inget cancerfall är det andra likt, är det din läkare som bäst kan svara på vad som gäller för just din sjukdom.

När läkaren i samråd med dig bestämmer sig för en behandlingsplan, tar hon eller han inte bara hänsyn till själva cancersjukdomen utan också till tidigare sjukdomar, ålder och allmänt hälsotillstånd. 

Strålbehandling

Strålbehandling ges antingen som primärbehandling (tumörer >4cm) eller som tilläggsbehandling efter kirurgi vid fynd av körtelmetastaser. Primärbehandlingen består av 2 delar: den inre (brachybehandling) och yttre (extern) och kombineras med cytostatika. Behandlingen ges numera som PDR vilket är en kort behandling och den långa (LDR) har man slutat med (dvs inget behov av strålskyddat rum mm). Tilläggsbehandling ges enbart som yttre + cytostatika

Syftet med behandlingen är att de celler som delar sig onormalt snabbt ska skadas och dö, medan de friska, normala cellerna ska klara sig. Vid livmoderhalscancer kan man antingen använda sig av inre eller yttre strålning, ofta används båda. Vid yttre strålbehandling pågår behandlingen bara i några minuter och man behöver inte ligga på sjukhus. Yttre strålbehandling ges fem dagar i veckan under fem till sex veckor. Behandlingen är smärtfri, men kan ge en del övergående biverkningar som diarré, matleda och trötthet.

Vid inre strålbehandling förs en eller flera ihåliga hylsor, så kallade inlägg, in i slidan eller livmodern. Strålkällor placeras i hylsans hålighet. Hylsorna får ligga kvar inne i kroppen och stråla under några minuter till cirka 15 timmar, beroende på vilken teknik som används. Efter några veckor kan det bli aktuellt med en ny behandling.

Fördelen med inre strålbehandling är att stråldosen i tumörområdet blir hög, medan de omgivande friska vävnaderna får en betydligt lägre stråldos. Själva strålningen känns inte och strålningen stannar inte kvar i kroppen efter behandlingen. Den kan alltså inte spridas till omgivningen.

Biverkningar av den inre strålbehandlingen är framför allt att slidans slemhinnor kan bli torra och sköra. Täta urinträngningar kan också förekomma. Problemen klingar vanligen av några veckor efter avslutad strålbehandling. Berätta för din sjuksköterska eller din läkare om dina besvär – hjälp finns att få. Det finns receptfria salvor och oljor som kan användas i underlivet.

Cytostatikabehandling

Cytostatika är läkemedel som angriper celler som håller på att dela sig. Olika cytostatika stör cellernas delning på olika sätt, därför kombineras ibland flera olika cytostatika för att få bättre behandlingseffekt.

Behandlingen ges vanligtvis i form av dropp i en blodåder, intravenöst, och kurerna kan vara olika långa beroende på hur långt sjukdomen har hunnit utveckla sig.

Cytostatika ges framförallt för att förbättra effekterna av strålbehandling (radiosensitisering)